”Femton år är alltför långt, ”Allt för en ungkarl att bida; ”Får jag intet på stunden ja, ”Så vill jag hän bortrida.” — 7. ”Rid nu hän, kom snart igen, ”Och låt nu dig besinna; ”Kom igen med guldringar fem, ”Och sätt uppå mina fingrar!” 8. ”Först till brud och så till skrud, ”Och så till redelig matrona. ”Du skall få höra, du skall få se, ”Att jag skall bära guldkrona!” 9. ”Först till brud och så till skrud, ”Och så till redlig madam ma; ”Du skall få höra, du skall få se, ”Att jag skall vara densamma!” u4rtfiirändring. Skiljer sig egentligen Flott derigenom, att den är diktad i första pers. pron. För öfrigt är den mycket lika föregående uppteckning. 1. Jag gick mig ut åt trädgården, Som jag var vaner att göra; Så fick jag se hvar min käraste stod, Ibland de örterna gröna.