—^—<----------e—j———5——5—5— hö-ra, Foglarssång, som Ljei tat mitt månde rö-ra. U- ^—5—5— 9 a 9 - l—l—^—rr~ -®—®—r— b »[- b-i—------ F t * - ti den grö----na dalen, Att hö-ra näk--ter- —e- F --i---^------- *3 galen, i/ y Foglar små, så * många tu--sen-de —1---)—X—- talen. " ' 2. Men bäst jag gick allt uti lunden gröna, Blef jag varse flickan (gossen) min den sköna. (Uppbjudning). Och den jag handen gifver, Och i hjertat inskrifver, Allrakarastén min du är och förblifver. 3. ”Dina ögon och dina täcka miner, ”Ha bedragit så mången gosse (flicka) så finer. ”Och du min ros och min lilja, ”Ingen skall oss åtskilja, ’’Förän döden så vunnit hafver sin vilja!” B. Från Östergöthland, 1. --------\-------- ---\-- * -t ■6—^l7 3 " ^ J -—•---- ---9--- —5—'i.—A J *r-------4----- -— Jag gick mig ut en mid--sommarsafton till att