--- V—N—i--- •— --- 1- —J—o— 3HF m- -----Q-- hö-ra, Foglasång, som hjertat mitt månde rö-ra. U- ----0~*—3---- i---H— g---- 1 rrf- —*—*—7—3— rr-S—^<——-h\-hv-------- 5§t- v/t ? 8* * - - V * * J \J ------------------------------- v— de gri da-lar, U----- ti de fröjde-ri-ka w—•----S~- —I------1—g— -iq N i i J i -.-is- J 4 a —r (=—£ sa-lar, 0 *-£ Der al - la 0 r de små fog - lar de va-ra. 2. Och när jag kom ibland de trädena gröna, Der blef jag varse flickan min den sköna. (Uppbjudning). Den handen jag henne gifver, Och i hjertat henne skrifver, Min bästa vän i döden och i lifvet. 3. "Ja, dina ögon och dina ljufva miner, ”De ha bedragit så många gossar (flickor) fina. ”Ja, dina täcka livita finger, ”Och så dina rosenröda kinder, ”De ha bedragit så många ögon att rinna!” C. Med samma melodi, som nästföregående. 1. Jag gick mig ut om en sommardag till att höra , Foglasång, som hjertat mitt månde röra. Uti de fagra, gröna dalar, Der satt en näktergal och tala, Och andra små foglar de svara.