3) fy an tets Slvfau Pantlekarne slatas alltid med utlösen af panterna, Sedan sällskapet ansett sig hafva insamlat ett tillräck- ligt antal sådana, verkställes utlösandet på följande sätt. Panterna nedläggas, öfvertäckte, uti en hatt, eller i fam- nen på ett äldre fruntimmer, som har de lekandes föt.— iröende om oveld. Hon framtager en pant i sendei , samt uppger huru den först utdragna skall lösas. Den som sednast infriat sin pant, föreskrifver huru den na- sta bör återvinnas. Blir det hans egen, far han undei- kasla sig sitt eget domslut. PantlÖsen bestämmes all- tid innan panten Utdrages. Domen kan bestämmas olika, med afseende derpä, om nästa pant tillhör kart eller fruntimmer. Sålunda fortfäres, så länge någon pant återstår. — För hvarje pant upprepas, innan den framtages: ”Jag sveder och jag bränner, ”Hvad skall den göra, som panten känner?” [Hvad skall den gora, spm panten äger och känner?] Svaret lemnas af den, som bestämmer lösnings sät- tet. Ett antal af detta slag meddelas här nedanföre. A si miii i* k rt i n g. Uti England, der pantlekar (forfe.its) äfVen äro brukliga, tillgår deras utlösen ungefär efter samma regel. — iFalker, G ä m e s a n d S ports, s. 345.