I. Stå for ett blankt svärd. Bekant inom de flesta Svenska och Finska landsorter, äfvensom i Norrige, A. Ägaren (ägarinnan) af panten ställer sig midt på golfvet, och uttalar följande vers: Jag står för (som) ett blankt svärd, Alltid är jag en flicka (gosse) värd! Den som vill ha mig, Må komma och ta mig! Ett fruntimmer (en karl) framträder, niger (bockar) for den stående, eller räcker honom (henne) handen, och leder honom (henne) till sin förut innehafde plats. B. Stå på Sten. Begagnas i likhet med föregående; men orden, som uttalas, äro: Jag slår på heta stenar; Käre, kom och hjelp mig häna! eller: Jag står på en het sten! Har jag någon god vän, Så hjelper hon (han) mig hän!