i. Trettondags Stjernan. Seden, att *’gå med trettondags-stjernan”, ar en lemning från katholska tiden, efter en kyrkofest, hvilken hörde till klassen af de så kallade mysterierna. Den benämndes Stjern- festen eller De tre konungars Högtid> och skulle efterbilda, huru de tre vise männen (konungarne) från Österlandet sökte Christus barnet i Bethlehem. Trenne prester, klädde såsom ko- nungar, och åtföljde af tjenaré med skänker, inträdde i kyr- kan, ledde af en stjerna, den de forestäldes se och mot hvil- ken en af dem pekade med sin staf. De funno öfver altaret en med ljus upplyst stjerna, samt invid den två prester, livilka frågade dem hvad de sökte. Uppå svaret, att de ville finna den nyfödde Jesus, undandrogs en förlåt, bakom hvilken syntes ett barn, för hvilket de nedföllo och offrade skänker. Festen slu- tades med sång. De vise männen kallas i England The three Kings of Cologne (De tre konungarne i Köln); emedan legenden omtalar, att kejsarinnan Helena (ornkr. år 328) flyt- tat deras lik till Konstantinopel, derifrån de fördes till Milano och slutligen (år 1164) till Köln, hvarest de ligga begrafne. — (Se: Du CangeGlossarium; Tom. Yl. Stellce Festum.— Fosbrokej British Monacliism, or, Manners and C u- stoms of the Monks and Nuns of England. — Ilone, The Every-Day Book and T a b le Book. Yol. I, 45. — Hervey, The Book of Christinas; s. 337, 338). Ofvanstående gamla kyrkobruk har troligen småningom erhål- lit den förändring, att prester, eller lägre kyrkotjenare, i stäl- let för att afvakta skänkerna i kyrkan, gingo omkring med stjernan och sökte erhålla dem i husen. Vid katholicismens upphörande öfvergick seden i profana händer och nedsjönk slut- ligen till den lägsta folkklassen. Sånger, begagnade af dem, hvilka ”gå med stjernan”, såsom det heter, finnas på Tyska, under benämningen Slemdreherliéd och Dreikönigsliedj uti Docens Miscellaneen zur Ge- Svenska Fornsunger, 111. 33