schichte der teutschen Litteratur; I, 276, Des Kna- ben Wunderiiorn; III, Kinderlieder, s. 30, 32, hos Er- iachj l. c.; III, 18, IV, 419 och Kretzschmerj I. c.; II, s. 207; på Danska i Njerups Udvalg af Danske Viser; I, 278 (ef- ter äldre tryckta ex.), samt på Holländska hos Hoffman, Hor® Belgicaj; II, 69. — På detta sistnämnde ställe lemnas en teck- ning, huru stjernsången utföres i Thiiringen. Samma ämne har sedermera biifvifc hos oss mera konstmes- sigt hehandladt i Ilans Olffsons Een lijten Andeligh Tra- goedia. Omtlie tree wijsa Män, aff Österlanden, (Lin- köping, 1635) och i komedien Salutaris Jesu Ghristi Nati- yitas, af Pet. Pachius (på Tyska, tr. 1638). Med namnet ”trettondags stjernan” betecknas ett slags skådespel, Iivars ursprung är ofvanfore antydt. På vissa orter begynner man härmed redan julaftonen och fortsätter det intill trettondagen, stundom intill tju- gundedag jul; på andra ställen är plägseden öflig endast trettondagen. Liksom alla gamla folkbruk utfores detta med många olikheter; dervid begagnade sånger hafva icke blott undergått flerfaldiga förändringar, utan ock nödgats emottaga fläckar och lyten af den folkklass, hvars sysselsättning den numera utgör. Uti de flesta traditioner har man svårt att igenkänna dess forntida härkomst och betydelse, och den enda likheten emel- lan de skilda sätten att utföra skådespelet, utgöres nä- stan endast af det öfver allt lika ändamålet, att erhålla en gafva eller en allmosa. Nyare tiders händelser och lefnads asigter hafva der öfver allt intryckt sin stämpel. Det hela visar sig sönderbrutet och fragmentariskt, hvarigenom äfven beskrifningarne blifva ofullständiga. Utgifv. meddelar de uppteckningar, hvilka synas äga det mesta inre sammanhang, samt minst hära vittne om sednare klumpiga tillägg. De handlande personerna utgöras af fem gossar. Tre af dem, hvilka föreställa de vise männen, äro klädde i