Tigga, af Isl. piggia, emottaga. — Sedan denna bemärkelse upphört att vara känd, har man velat göra uttrycket be- gripligt, och förvandlat det till: intet vill vi tigga. (s. 252). Tjyfva, stjäla; verb. bildadt af ordet tjuf — Tjyfva de han, de stulo bort honom. (s. 361). Tullen , för, i tull. (s. 373). Tuta , spole; en rulle inslag till väfmng. Fr. bobme. Tytta, prov. gammal, ogift qvinna. Sedermera binamn at en gammal qvinna i allmänhet. — Tytt, gammal, ogift kail. (s. 138). Töjp, imperat. af töfva, bida, vänta. (s. 142). w. JVaka, hålla vakstuga hos aflidne personer; ett folkbruk, som ofta ledt till sedeslöshet. (s. 4). TVale, vara, vare. , . . , ... , TVandel, i st. f. vangel, kind; af det Isl. Vangi, beslagtadt med Tysk. Wangen. — Troligen har upptecknaren icke förstått det föråldrade ordet, och derföre insatt det bekanta vandel, ehuru det ej ger rigtig mening på detta ställe, (s. 80). TVarp, prov. värpte. , , Wartafvelspel. — Wartafel af Isl.varpa, kasta och tabl, bord. Således motsvarar vartafvelspel ungefär vart brädspel. Fseröisk. tavle, spela tafvel. (s. 32). TVarum, vårom, vår, vårt. (s. 374). TVast, warst, var. TVe, prov. ved. TVeder, vid. (s. 3). , . TVedkastj vedstapel, vedtraf (egentligen stallet der veden hug- ges). (s. 142). TVeknades ned, böjdes ned. (s. 78). Werst, varst, var. (s. 132). TVetta, vända åt ett visst håll. Isl. veita. — Huru vetter det, hvad vållar, hvad är orsaken. TVolla, vallar, gräsvallar. Isl. völlr. (s. 20). TVoxen, vuxen, vuxen. 0 TVugen spel, sannolikt vapenspel, krigsmusik. Af lornsv. va- ken, vågen, vapen, hvaraf vi ännu hafva ordet vakenhus, der vapnen qvarlemnades, da man inträdde i kyikan; nu- mera kyrko-förstuga. (s. 77). TVur, till, prov. till oss, till vårt hem. (s. 123). TVåre, voro. Y. Yppa, uppstå. — Yppades mig, började jag. Isl. yppa. (s. 5). z. Zinka, biåsinstrument af zink, messing. (s. 62).