Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 23
Kontakten mellan kärrtorven och gyttjan, den limnotelmatiska kontakten, befinner
sig vid gyttjans utkilande i kärrets norra del c. 0,65 m. under Järnlundens 1. v. y., men
sjunker mot söder till omkring 2,5 m. under densamma. Längst i söder, under den nu-
varande vattenytan, stiger den ånyo c. V2 m.
Kan man nu antaga, att 1. t. k. i Viggbykärret representerar lågvattenytan i denna
vik av Järnlunden under den tid, den horisontella igenväxningen försiggick? Vid besva-
randet av denna fråga må först framhållas, att de undre, hydrofila partierna av kärr-
torven med Cladium, Carex pseudocyperus etc. äro av halvlimniskt ursprung och således
böra hava avlagrats något under lågvattenlinjen.
Därtill kommer, att i kärrets sydliga, närmast sjön belägna delar, där kontakten
djupast nedgår (p. 7—9), utgöres dennas »hängande» av brunmossetorv, vars moderforma-
tion möjligen ägt karaktär av ett gungfly. Man torde här få räkna med en nedpress-
ningskontakt, helst den underliggande gyttjan är ganska mäktig. Detta gäller dock endast
södra delen av kärret, icke den norra (från p. 6 mot norr), där dels den underliggande
gyttjan äger obetydlig mäktighet, dels torven förlorat sin gungflyartade karaktär, genom
att mossorna trätt tillbaka. Utgår man från den längst mot söder gjorda borrning, där
kontakten med all säkerhet icke rönt nedpressning (p. 8), samt för den halvlimniska
Cladiumför&nåe torven i kontaktzonen gör ett avdrag av 10—15 cm., kan man kon-
statera, att lågvattenytan i sjön vid tiden för igenväxningen i denna del av kärret stått
c. 1,45 in. under nuvarande lågvattenyta. Denna siffra överensstämmer ock på det när-
maste med de resultat, som vunnits från övriga närgränsande kärr och mossar. —
Eftersom 1. t. k. strax intill den underliggande gyttjans utkilande såväl vid p. 2 som 5
befann sig c. 0,65 m. under 1. v. y., bör — om man på samma grunder som nyss före-
tar en liknande reduktion — lågvattenytan vid början av igenväxningen hava nedgått
ungefär 0,55 m. under nuvarande l. v. y. Härifrån har den alltså, under det den hori-
sontala tillväxten i kärret fortskred, småningom nedsjunkit till c. 1,45 m. under densamma.
Ett observandum är, att Cladium mariscus ävensom Carex pseudocyperus, som mer
eller mindre allmänt träffats i kontaktzonen i kärrets inre delar till och med p. 9, ej
funnits vid de söder därom gjorda borrningarna (p. 10—13), där igenväxning senast för-
siggått under ett av 1. t. k. registrerat svagt stigande vattenstånd.1
Även den över kontakten vilande IV2—2 m. mäktiga torvmassans alltigenom telma-
tiska karaktär visar otvetydigt på stigande vattenstånd. Under förutsättning av ett kon-
stant vattenstånd borde, sedan horisontaltillväxten genom kärrformationer var fullbordad,
snart semiterrestra och terrestra växtsamhällen hava infunnit sig (jfr t. ex. Haglund 1908
s. 295—96). Skogstorvlagret däremot måste innebära ett avstannande av vattenstigningen,
ev. även ett nytt sjunkande. För det sistnämnda antagandet synes skogstorvens hög-
gradiga förmultning tala. Före skogsfonnationernas — först lövkärr, därefter tallskog —
utvandring torde nämligen hava gått en stark hopsjunkning och destruering av de under
den föregående vattenstigningen bildade torvlagren. Som denna destruering åtminstone
huvudsakligen bör hava drabbat den över lågvattenlinjen fallande delen av torven, torde
man hava skäl att antaga, att lågvattenståndet i den angränsande sjön, under den tid
1 Uteslutet är dock icke att stigningen här även äger samband med den något mindre torvbelastningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
