Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STANGANS VATTENOMRÅDE. 25
mäktigare lager av en dyig lövkärrtorv här och var med mikroskopiskt identifierbara
rester av Sphagna och Amblystegier samt med små spetsiga tallstubbar överst. Denna
starkt destruerade torv överlagras av ett intill meterdjupt lager av tallmossetorv, mot
kanterna övergående i en lucker skogsmylla med otaliga större och mindre tallstubbar,1
stundom stående ända till 3 ovanpå varandra, samt liggande stammar.
Granpollen förekommer tämligen allmänt ett stycke ned i denna tallmossetorv.
Enstaka granpollen hava träffats ända ned i översta delen av lövkärrtorven.
På tallmossetorven följer slutligen en helt eller nästan stubbfri, inemot 1,5 m.
mäktig SphaynumtOTV, som mot kanterna utkilar, lämnande en mer eller mindre bred
lagg, där skogsmylla eller kärrtorvmylla bildar jordmånen, mot den omgivande mineral-
jorden, som på västsidan väsentligen består av rullstensgrus, på ostsidan däremot av var-
vig lera, som ett par hundra meter mot öster är rikligt marlekförande.
De yngsta lederna i lagerföljden: tallmossetorven (resp. skogsmyllan) och i syn-
nerhet den överliggande Sphagnumtorven hava starkt hopsjunkit efter sjösänkningen och en
därefter företagen utdikning av mossen. Det är först efter denna torrläggning, som mos-
sen klätts av skog.
Den över skogstorven vilande SphagnumtoTven är f. n. föremål för torvtäkt, vari-
genom den subfossila skogsbottnen i stor utsträckning blivit blottad (se tig. 7).
Torvlagren närmast sjön utgöras av en driftavlagring — grenar och bark av tall,
al m. m. jämte mossor, diatomaccer och spongier — alltsammans ler- och sandblandat.
Materialet till denna tämligen recenta bildning — granpollen förekomma ymnigt genom
hela lagret — har med säkerhet till stor del utslammats från mossens yttre partier.
L. t. k. nedgår överallt längs skärningen 1,2—1,55 m. under 1. v. y. Vid tiden
för i<renväxnin<ren var Visffbvmossens bäcken åtminstone större delen av året isolerat från
Järnlunden. Sannolikt voro dock isolationsområdena på något håll, t. ex. i väster, så per-
meabla, att grundvattensförhållandena i det lilla bäckenet även denna tid voro beroende
av vattenhöjden i Järnlunden.
Efter igenväxningen följde en småningom avstannande stigning av grundvattnet.
Viggbykärrets konstruktion gjorde sannolikt, att därpå följt en ny sänkning av vatten-
ståndet. Viggbymossens byggnad styrker riktigheten av denna förmodan. Utvecklingen
har nämligen här på ett alls icke lagbundet sätt svängt från mosserien till kärrserien och
därefter åter till mosserien. Detta torde nära sammanhänga med vattenståndets växlingar
i Järnlunden. Under det den äldsta igenväxningen av området i fråga pågick, var detta
hela eller större delen av året avstängt från omedelbart inflytande av Järnlundens denna
tid sannolikt i hög grad kalkhaltiga vatten. Detta torde förklara, att igenväxningen här
i motsats mot i Viggbykärret kunnat till största delen försiggå genom kalkskyende
Sphaqnacéer. Under den sedan följande vattenstigningen kom mossen emellertid att allt
oftare och varaktigare utsättas för inträngande kalkhaltigt Järnlundenvatten. Sphagna-
céerna försvunno därunder alltmer och i stället uppstod ett för kalkhalten och vattenväx-
lingarna (jfr R. Hult 1885, s. 234 och 235) mer okänsligt lövkärr (ehuru Sphagna mer
underordnat även nu funnos kvar). Förklaringen till att utvecklingen ej sedan såsom i
1 Under en sådan tallstubbe — vid p. 4 — träffades (vid grävning) täckvingar m. m. av en skalbagge,
Cychrus rostratus L., bestämd av kandidat Lundblad.
4—171148. S. G. U. Ser. Ca. N:r 16. Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
