Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Hackelökärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 UNO SUNDELIN.
Viggbykärret gått vidare till skogstorv och skogsmylla utan slagit över i en tallmosse,
kan knappast vara någon annan än den, att en ny sänkning av vattenståndet på nytt
avstängt området från det för Sphagnacéerna farliga Järnlundenvattnet, varigenom dessa ännu
en gång lyckades helt erövra den förlorade domänen.
Tallstubbar förekomma i Viggbymossen ungefär lika djupt ned som i Viggbykärret,
nämligen med rotverket intill ett par decimeter under 1. v. y., och ehuru granpollen träf-
fats något djupare i Viggbymossen än i Viggbykärret, kan knappast något tvivel råda
därom, att tallskogsbottnarna äro ekvivalenta bildningar, tillhörande samma torra skede i
Järnlundens historia, det skede, varunder också granen började uppträda i omgivningen.
Likaså måste det helt eller väsentligen stubbfria Sphagnumt&cke, varunder stor-
skogen i Viggbymossen kvävts, motsvara kärrtorven i Viggbykärret. Under dennas bild-
ningstid kunde Järnlundens vatten åter mera omedelbart påverka grundvattensförhållan-
dena i Viggbymossen liksom i Viggbykärret. Nu hade emellertid mossen nått större
mognad och livskraft och skyddades dessutom av ett alstrandsnår från alltför intim berö-
ring med Järnlundens vatten. Dettas kalkhalt hade också med säkerhet blivit mindre
än under äldre skeden.
Aven i flera andra vikar i norra delarna av Järnlunden, såsom i innersta delen av
Stensvassaviken samt NO om Norra Fjälla (mitt emot Viggbykärret), förekomma, ehuru i
mindre skala, lämningar efter dränkta tallskogar, överallt ned till ungefär samma nivå
som i Viggbyavlagringarna. De äro alltid liksom i dessa bundna till gamla torvbild-
ningar. Dessas byggnad vittnar om samma vattenståndsväxlingar som Viggbyavlagringar-
nas. I plankton- och lergyttjan under torven träffas samma av »ancyZttsformerna» utmärkta
diatomacéfioTn som å Viggbyhalvön. Utom de därifrån anmärkta arterna hava några
andra för gruppen mycket karakteristiska arter här tillkommit, nämligen Caloneis latius-
cula, Diploneis elliptica v. ladogensis och Melosira arenaria. I samma lergyttja i Stensvas-
sakärret, vari de nämnda arterna förekonuno, har även en brackvattensart, Synedra afjinis,
anträffats.
Jag skall nu förflytta mig till Järnlundens sydliga delar.
Hackelökärret (3. Tavla 3). Som av kartan tig. 10, uppgjord på grundvalen av äldre
och yngre i Linköpings lantmäterikontor förvarade kartor, framgår, fick den 2 å 3 km.
norr om Järnlundens sydända belägna Hackelö genom sjösänkningen på 1860-talet sin
yta ungefär fördubblad, därigenom att ett flertal mindre öar och holmar jämte mellan-
liggande nyvunnen mark då införlivades med densamma. Ä de nybildade näsen liksom
å övriga landvinningar blottades vid detta tillfälle i olika delar av ön talrika förut dränkta
tallstubbar och liggande stammar (tig. 8 och 9).
Stubbarna, som delvis voro rubbade ur sitt ursprungliga läge av vågorna — sålunda
iakttogos kullvräkta, t. o. in. upp- och nedvända stubbar — förekommo allmänt ungefär
ned till lågvattenytan. Detta gäller även sådana, som efter allt att döma befunno sio-
in situ. De lägst och längst ut belägna hade vanligen höga »styltrötter» (se fig. 9).
Större delen av Hackelös inre upptages av ett kärr, delvis med övergångar till
mosse. På ringa djup i detta finnes en tydlig tallstubbhorisont, som utgör den omedel-
bara fortsättningen av och sammanknyter de i vikarna blottade, obetäckta stubbåkrarna.
Sådana förekomma, som å kartskissen synes, på trenne skilda lokaler å ön, å nordvästra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
