Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Järnlundens forntida vattenstånd i förhållande till den naturliga passhöjden enligt torvavlagringarnas vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STANGANS VATTENOMRÅDE. 47
Järnlundens forntida vattenstånd i förhållande till den naturliga passhöjden enligt
torvavlagringarnas vittnesbörd.
Jag skall nu återvända till Järnlundens torvavlagringar för att se, vad de kunna
utsäga angående sjöns forntida vattenstånd, i den belysning, som fixerandet, så vitt detta
låtit sig göra, av de naturliga avloppsförhållandena och vattenstånden kan skänka. Härvid
skall jag utgå från den relativt noggrannt fastställda naturliga passnivån — icke från de
mer approximativt bestämda naturliga vattenstånden.1
Närmast skall jag stanna vid Viggbykärret, vars läge i förhållande till passpunkten
icke i nämnvärd grad kunnat påverkas av olikformigheten i landhöjningen, eftersom det
befinner sig på samma latitud, c. 750 m. väster om densamma.
När den på leran följande planktongyttjan härstädes, som utkilade c. 0,65 m.
under lågvattenytan, således c. 0,85 m. under den omkring 2 dm. högre belägna passpunkten,
avsattes, har vattenståndet med all säkerhet stått högre än denna, eftersom dylik gyttje-
sedimentation icke gärna förekommer på grundare vatten än 1,5—2 m., i synnerhet ej i
sjöar av Järnlundens storlek (se H. v. Post, s. 12). Under denna tid har därför vatten-
ståndet helt säkert året om befunnit sig över passhöjd. — Det har vidare visats, att
under det den horisontella igenväxningen pågick, bör lågvattenytan i Viggbyviken hava
sjunkit från c. 0,55 till c. 1,45 m. under nuv. 1. v. y. (s. 23) och således från c. 0,75 till c.
1,65 m. under passhöjd.
Då Järnlunden icke kunnat äga något annat lägre utlopp — därtill äro stränderna
alltför höga — och ingen annan förklaring synes finnas, måste detta innebära, att sjön
vid tiden för ifrågavarande igenväxning saknat synligt avlopp en stor del av eller kanske
hela året. Visserligen synas i nutida avloppslösa sjöar väl så stora årliga amplituder
förekomma som de, vilka här komma i fråga,2 men antagandet av ett årligt återkom-
mande avlopp skulle förutsätta, att telmatiska växtsamhällen denna tid utträngt och
frodats minst halvannan meter under högvattenståndet, vilket förefaller rätt osannolikt.
Det synes mig därför ganska antagligt, att vatten denna tid endast avgavs genom avdunst-
ning och underjordisk avrinning. Det sistnämnda bör hava kunnat försiggå genom de
rullstensåsar, som delvis bilda stränderna i norr (isynnerhet å Viggbyhalvön). Porösi-
teten i dessa torde hava varit betydligt större än i nutiden, på grund av den ringa om-
fattning, gyttje- och torvbildningen denna tid tagit. (Jfr G. Andersson 1893 a, I, s. 11;
Lundberg 1914, s. 20; A. G. Högbom 1916, s. 359.)
Huru som helst har dock den årliga vattenståndsamplituden med säkerhet varit
ganska betydande. Såsom bl. a. Bruckner (1890, s. 98) påvisat, måste vattenståndsväx-
lingarna i regel bliva större i avloppslösa sjöar än i sjöar med avlopp, bl. a. emedan allt
tillströmmande vatten (speciellt om vårarna) eller huvudparten därav magasineras i sjön.
1 Med »naturligt» vattenstånd, passnivå etc. avser jag de förhållanden, som rått inom en sjö, innan
människan störande ingripit i utvecklingen.
2 I Pangong-sjön i Tibet skall sålunda (enl. Bruckner 1890, s. 99) Schlaginweit hava funnit »dass
vor 1841 jährliche Hochwasser 4,5 Fuss ttber den normalen Stand häufig waren». Och i Stora Saltsjön i Amerika
hava årsamplituderna uppgått till nära 4 m. (Bruckner 1890, s. 105). I Hjälmaren uppgår avdunstningen
torra somrar till 0,6 m. (A. G. Högbom 1916, s. 357).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
