Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Den olikformiga landhöjningen inom Järnlunden enligt torvavlagringarnas vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 UNO SUNDELIN.
Om stora vattenståndsväxlingar vittnar också den allmänna förekomsten av insväm-
made vattenorganismer (entomostracéer, fruktstenar av Potamogeton, frön av Nymplicea
o. s. v.) i de telematiska eller semiterrestriska torvbäddarna. Troligen sjönk emellertid
vattnet hastigt under sommarmånaderna på grund av intensiv avdunstning och under-
jordisk avrinning.1
Under den följande sekulära vattenstigningen började emellertid sjön att så små-
ningom få även synligt avlopp, först en helt kort del av året, sedan allt längre och
slutligen sannolikt hela året.
Tallskogens utträngande på kärren och mossarna synes, som i det föregående visats,
hava föregåtts av en ny, ehuru mindre betydande sänkning av vattenståndet och en därav
orsakad hopsjunkning och destruering av den under vattenstigningen bildade, mäktiga
torven. Tallskogen torde dock ingenstädes hava vuxit djupare än ungefär å nivå med
passpunkten. Stubbarna stå allestädes rotade ned till eller obetydligt under denna nivå.
Där de, såsom i Hackel-Hallstadviken, träffas på betydligt större djup, hava de bevis-
ligen sekundärt sjunkit.2 Vattenståndet liar tydligen denna tid oscillerat vid passhöjdnivå.
Under sensommaren nedsjönk det dock med all sannolikhet till eller inemot V2 m. under
passpunkten.
Den oförmedlade vattenstegring, som sedan följde och förorsakade tallskogens
undergång, kan icke förklaras allenast genom de i det föregående omtalade uppdämnin-
garna vid Brokind. Aven frånräknat dessas största tänkbara inflytande bör vattenytan
ändock hava stigit 1—1,5 m. under förutsättning av lika vattenmängd i Stångån som i
nutiden. De senare företagna uppdämningarna hava blott medfört, att vattnet blivit än
djupare och de limniska och telmatiska avlagringarna än mäktigare över de redan till-
intetgjorda tallskogarna.3
Den olikformig-a landhöjningen inom Järnlunden enligt torvavlagringarnas vittnesbörd.
Något, som vid de förut meddelade profilerna av de vid och i Järnlunden bevarade
gamla torvavlagriugarna strax faller i ögonen, är att den liinnotelmatiska kontakten i
desamma träffas på så mycket större djup i sjöns södra än i dess norra del. Och dock
visar lagerföljden överallt en parallellt löpande utveckling, vittnande om likartade föränd-
ringar i vattenståndet. Den under 1. t. k. befintliga, vanligen föga mäktiga gyttjan har
allestädes samma karaktär med armaria-former och redan vid gyttjelagrens utkilande
Cladium mariscus och Carex pseudocyperus, som båda eller endera återkomma vid alla
1 Erfarenheter från nutiden visa, att även alskog kan uthärda stora växlingar i grundvattenstånd (se
t. ex. Lundberg, s. 2).
2 Ett skenbart undantag utgör den sannolika förekomsten av tallstubbar och -stockar ända ned i bottnen
av torvavlagringarna i Hackelökärrets randparti (s. 29). Dessa stubbförekomster äro emellertid till större delen
av prseabiegn ålder, härrörande från en redan före vattenstigningen å kärrets randparti utvandrad skog, som
synes förmått att här hålla sig kvar även under densamma.
3 Att inga påfallande avbrott iakttagits i den över tallskogsbottnen vilande Sphagnum-torven i spec.
Viggbymossen, markerande uppdämningarna, torde ev. bero på, att dessa icke skett på en gång utan successivt.
Möjligen skulle en detaljeiad undersökning av den till synes homogena torven visa ojämnheter i torvbildningen
och växlingar i modersamhällenas sammansättning, betingade av de ifrågavarande förändringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
