Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Den Blytt-Sernanderska teorien — arbetshypotes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 UNO SUNDELIN.
Från Hackel-Hallstadviken till Järnlundens sydspets vid Rimforsa är c. 1 km.
Eftersom den olikformiga landhöjningsgradienten a denna hit helt säkert varit ungefär
densamma som norr om nämnda vik, kan man av de nyss funna värdena även utdraga
följande konsekvenser. Sedan en tidig del av den stora igenväxningen bör Järnlundens
pasströskel vid Brokind hava höjts c. 2,45 m. mer än bottnen i Rimforsa ström och sedan
tiden för det lägsta vattenståndet c. 1,9 m. — således under mellantiden c. V2 m.
Det är klart, att kärren i södra delen av sjön hava måst växa åtskilligt raskare i
höjden än i norra för att kunna hålla stånd såväl mot den allmänna vattenstegring, som
följde på den äldsta igenväxningen, och varom även de nordliga torvavlagringarna bära
vittne, som mot den av överstjälpningen betingade.
När tallskogen inkräktade Järnlundens kärr och mossar, tgrde denna olikformiga
landhöjning varit i det närmaste avstannad, eftersom tallskogsbottnarna befinna sig på
nästan samma nivå i norra som i södra delarna av sjön.1 Att tallskogsbottnen å de olika
lokalerna är ungefär liktidig, torde bevisas därav, att granpollen för första gången i
lagerföljden uppträder i eller strax under densamma.2
Att slutligen den transgression, som i alla kärren och mossarna orsakat dessa
skogars undergång, och varunder över dessas lämningar avsatts limniska och telmatiska
lager, är en och densamma. — därom kan icke råda något tvivel.
Den Blytt-Sernanderska klimatväxlingsteorien — arbetshypotes.
Vid förklaringen av de säregna hydrografiska förhållanden, som visats hava rått i
Järnlunden i gångna tider, ligger det onekligen närmast till hands att tillgripa den Blytt-
Sernanderska klimatväxlingsteorien. I samtliga de undersökta kärren och mossarna äger
man särskilt tvenne ledhorisonter: den linmotelmatiska kontakten och den genom granpol-
lengränsen daterade tallskogsbottnen. Den förstnämnda har bl. a. på grund av sitt stora
regionala fall visat sig tillhöra en mycket tidig del av den postglaciala (eller senglaciala)
tiden, och det ligger därför nära till hands att parallellisera detta skede, då vattenytan i
Järnlunden stod lägre än vare sig förr eller senare, med Blytt-Sernanders boreala
period. Den sistnämnda, med granens invandring samtidiga eller något yngre ledhorison-
ten åter, då den olikformiga landhöjningen var nära nog fullbordad, skulle tillhöra den
subboreala periodens senare del. Mer eller mindre av den mellan ledhorisonterna liggande
torven slutligen skulle hava bildats under den atlantiska tiden och de över tallskogs-
bottnen förekommande avlagringarna under subatlantisk tid.
Jag skall i det följande som en arbetshypotes använda mig av detta betraktelse-
sätt. Härvid lär det allt klarare komma att visa sis’, i vad mån det är senomförbart
och riktigt.
1 Jfr sid. 48.
2 Att granpolleii i Viggbykärret anträffats först i den överliggande, från transgressionsskedet härstammande
torven, beror, såsom förut framhållits, troligen på avbrott i tonbildningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
