Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE* 49
profiler. Även pollenfloran talar i samma riktning. Vidare avspeglar 1. t. k. allestädes
ett sedan ej återkommande, exceptionellt lågt vattenstånd, medan den överliggande lager-
serien visar stigande vattenstånd, därefter avstannande och förnyad mindre sänkning och
slutligen en till sina verkningar nästan katastrofartad höjning av vattenståndet. Det kan
näppeligen råda något tvivel om, att utvecklingen löpt jämsides i dessa urgamla kärr och
mossar, liksom ej heller därom, att deras anläggning (under det horisontaltillväxten pågick)
försiggått i stort sett samtidigt, nämligen under en tid i Järnlundens historia, då gå grund
av ytterligt lågt vattenstånd ävensom av andra orsaker förutsättningarna för vikarnas igen-
växning i stor skala i hög grad förelegat.
Orsakerna till den limnotelmatiska kontaktens sjunkande mot söder — en företeelse,
som i det följande skall visas ständigt återkomma — kan icka vara någon annan än
landets större höjning i norr än i söder efter istiden — som bekant, ett genom havsgrän-
sers och issjöstrandlinjers lutning förut känt och studerat förhållande.1
Genom att undersöka, huru mycket 1. t. k. i de gamla torvavlagringarna sjunker
inom Järnlunden, bör man få veta, huru stor den olikformiga landhöjningen varit sedan
igenväxningens dagar. Och närmare bestämt: genom att jämföra kontaktens läge vid de
underliggande gyttjelagrens utkilande hör man erhålla kunskap om den ungefärliga landhöj-
ningen sedan en tidig del av igenväxningen,- medan man genom att jämföra kontakterna i
deras senare uppnådda större djup (med vederbörliga korrektioner — jfr s. 22 och 33)
hör få ett begrepp om den olikformiga landhöjningens belopp, sedan senare delen av igen-
växningen, dä lågvattenytan nedsjunkit som djupast. Härvid stöter man emellertid på ett
måhända vid första ögonkastet förvånande förhållande. Under det att 1. t. k. i torvav-
lagringarna i sjöns norra del (se Viggbykärret) visar ett betydligt fall inom kärret eller
mossen (även där detta ej kan förklaras genom sekundär nedpressning e. d.), är den i de
i sjöns södra del bevarade torvlagren (se Hackel-Hallstadvikens torvlager) nästan hori-
sontell, blott företeende en ytterst svag lutning utåt. Förklaringen är helt visst denna:
under det att igenväxningen pågick, sjönk visserligen vattenytan, såsom de nordliga
kärrens byggnad utvisar, i förhållande till passpunkten, men samtidigt steg vattnet i sjöns
södra delar på grund av den pågående olikformiga landhöjningen. Denna stigning upp-
vägde, som Hackel—Hallstadprofilen synes utvisa, nära nog — ehuru ej fullständigt —
den sänkning, som vattenståndets sjunkande i förhållande till passnivån innebar.
Jämföras då först »utkilningskontakterna», finner man i Viggby- och Hackel-Hallstad-
vikarna en differens av c. 2,15 m. (se s. 23 o. 33). Då avståndet utgör c. 7 km., motsvarar
detta fall en gradient av c. S.i m. pr mil. Jämföras åter maximidjupkontakterna (med kor-
rektioner), erhålles en differens av c. 1,65 m., motsvarande en gradient av c. 2,4 m. pr mil.
Nära överensstämmande värden lämnar en jämförelse med kontakten i Hackelökärret. Av det
sagda framgår, att medan den äldsta igenväxningen pågick och vattenståndet i Järnlunden
sjönk från c. 0,S5 till c. 1,65 m. under passnivå, hade samtidigt en till c. 0,7 m. pr mil
uppgående olikformig landhöjning höjt Viggbyviken i norra delen c. V2 m. mer än ffackel-
Hallstadviken i södra.
1 Jfr ock Sandegrens arbete över Hornborgasjön (1916), där liknande företeelser avhandlas.
s Detta under förutsättning, att gyttjeavsättningeu vid igenväxningens början i resp. vikar nått ungefär
samma höjd. Detta har också helt visst varit fallet i de ungefär lika exponerade vikar, som här komma i fråga.
7—171148. S. G. U. Ser. Ca. N:r 16. Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
