Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNO SUNDELIN.
gnnium, Potamogeton natans, lucens, zosterifolius, Rumex maritimus, Isoetes samt submersa
mossassociationer (jfr Carlsson 1902, s. 26 ff.) starkt igenvuxet vatten. Denna vatten-
flora, som till en början inkräktat en stor del av viken, torde emellertid senare på grund
av stio-ande vattenstånd hava måst retirera till de innersta delarna av viken, att döma
av den mindre rikedomen på makroskopiska lämningar efter vattenväxter i gyttjans övre
delar vid p. 8 och 9.
Den oförmedlade kontakten mellan gyttjan och den överliggande kärr- resp. lövkärr-
torven vittnar om hastig igenväxning, sannolikt betingad av en sänkning av vatten-
ståndet. Av granpollengränsens läge framgår, att denna igenväxning försiggått icke så
särdeles lång tid före granens invandring, samt att den abiegna delen av denna torv är
en med tallskogsbottnen i förut skildrade kärr ekvivalent och liktidig bildning. Igen-
växningen, som förberetts av den nyssnämnda vattenvegetationen, försiggick, när vattnet
sjönk undan, genom kärrformationer med i de högre fältskikten Equisetum limosum,
Carex pseudocyperus, Cladium mariscus och Rumex&rter, varibland Rumex maritimas till
en början var representerad, samt i de lägre fältskikten och bottenskiktet Ranunculus
repens, Amblystegier m. m. Detta kärr torde årligen hava översvämmats, att döma av de
däri allmänt insvämmade lämningarna efter vattenväxter: Alisma plantago (ev. sedentär),
Nymphcea, Nuphar, Potamogeton och Sparganium.
När det sanka kärret nått en viss torrhetsgrad, utvandrade däröver lövskog, vari
klibbalen spelat den dominerande rollen, men vari bland annat även lind ingått, medan i
fältskikten kvarlevde eller tillkommit: Carex pseudocyperus, C. strida, Comarum palustre,
Li/copus europceus, Montia fontana, Oxycoccus palustris* microcarpus, Ranunculus repens,
Rumex Hydrolapathum och Sium latifolium samt i bottenskiktet Amblystegier m. m.
Alkärret, som längst ut (p. 8, 9) direkt torde hava utträngt över gyttjan, måste även-
ledes ofta hava översvämmats av Asundens vatten, enär åtskilliga vattenväxter, såsom
Potamogeton gramineus och obtusifolius, Sparganium ramosum m. fl., även här träffas
insvämmade i torven. Under alkärrtorvens bildningstid började granen uppträda i
omgivningen, ehuru den aldrig synes hava blivit särdeles allmän. Mot slutet av detta
skede tycks den ädla lövträdsfloran i vikens omgivning hava börjat spela en mindre
framträdande roll än under den föregående tiden, att döma av den avtagande pollen-
frekvensen av både ek, lind och alm i övre delen av den därunder avsatta torven (se
pollenschemat).
Den över lövkärrtorven vilande sjötorven och gyttjan utvisa samma katastrofartade
höjning av vattenståndet, som ödelagt skogarna vid de i det föregående omtalade kärren.
Svämleran, resp. lergyttjan överst i lagerserien, som genomtränges av den recenta vegeta- •
tionens rötter och rizom, har sannolikt avsatts i det djupare vatten, som uppstod genom
uppdämningarnas vidtagande vid Brokind och Rimforsa. (Jfr Hornsbergs-, Torsåkra- och
Önnökärren.)
Tolkas denna lagerföljd i enlighet med den Blytt-Sernanderska teorien, ter det
sig på följande sätt. Driftavlagringen markerar det boreala lågvattenståndet, som alltså
här skulle nedgått omkring 9,25 m. lägre än nuvarande 1. v. y. Detta djup är naturligt-
vis i första rummet betingat av vattenmassans överstjälpning vid den olikformiga land-
höjningen, ehuru härtill adderats det i och för sig låga boreala vattenståndet. Kontakten
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
