Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 UNO SUNDELIN.
dessa odlade marker finnes dock mångenstädes snårig skog med al, björk och gran samt
med riklig Epilobium angustifolium, här och var också Phragmites communis i högsta
fältskiktet. Dessa skogsdungar äro tydligen avkomlingar av de gamla strandsnåren, som
nu delvis utträngt på den forna sjöbottnen.
Ytan av den centrala, av Rien fordom intagna delen av kärret skulle enligt det
geologiska bladet »Kisa» befinna sig 87,3 m. ö. h. eller omkring 2 m. högre än Asundens
lågvattenyta. Sannolikt har dock härvarande, ofantligt mäktiga gyttja åtskilligt samman-
sjunkit, sedan för minst 10 år sedan den nivellering företogs, som torde legat till grund
för nämnda köjdsiffra. Detta synes ock framgå därav, att runt Väsbykärret, i synnerhet
å NV sidan, kan skönjas en strandlinje c. 1,8 m. över kärrets centralparti, som sanno-
likt korresponderar med den drygt 3 m. över lågvattenytan belägna strandlinjen vid
Åsundens stränder. Ytan i kärrets centrala del torde alltså vid min undersökning, som
skedde i slutet av sept. 1913, hava sjunkit omkring 1 2 m. sedan den nivellering, som
legat till grund för den geol. kartans siffra, samt befunnit sig omkring 1,5 m. över
Asundens lågvattenyta.
Jag har upptagit en profil från kärrets NV rand (nära landsvägen) mot öster. Den
överskär dels den odlade marginalen (p. 1—4), dels snårskogen (p. 4—7), dels slutligen
ett stycke av det gungflyartade mittpartiet (Riens forna område).
Kärrets underlag utgöres längs denna sektion av lera, längst i väster dock starkt
sandblandad, varpå följer en mot väster utkilande, mot öster allt mäktigare svartgrön
gyttja, som i närheten av den forna Rienstranden når en mäktighet av c. 5 m. Vid p. 5
förekommo i undre delen av gyttjan intill 1 ä 2 ra. över leran arenariaformer (Epithemia
Hyndmannii m. fl.). I de översta 2 å 3 m. saknades alla spår av dessa, varemot här
bl. a. Fragilaria construens och Nitzschia scalaris ymnigt uppträdde jämte rikligt ek-,
alm- och lindpollen. På denna gyttja vilar efter större delen av profillinjen (p. 2—4)
en 0,5—0,75 m. mäktig, ytterst fossilrik driftavlagring. Ett slamprov från denna vid p. 3
har visat sig innehålla följande arter:
Alnus glutinosa — frukter 1 honhängen, bark,
> incana » J pinnar.
Betala alba — » hanhängen,pinnar.
Garex ampullacea — fruktgömmen.
» pseudocyperus — » (rikl.).
» vesicaria — »
» sp. — »
Cicuta virosa — 3 delfrukter.
Iris pseudacorus — frön (rikl.).
Nuphar luteum — »
Nymphcea alba — »
Pinas silvestris — kottar.
Phragmiies communis — rizom, diafragmor.
Potamogeton natans* — fruktstenar.
Potamogeton gramineus* — fruktstenar.
Bhamnus frangida — 3 frön.
Salix (aurita? m. fl.) — knoppfjäll, bladfrag-
ment.
Solatium dulcamara — 5 frön.
Sparganium sp. — fruktstenar.
Tilia europ<ca — 1 frukt.
Trapa natans, f. coronata — fruktstensfragment,
rikl.
Viola cfr palustris — frön.
Equisetum limosum — diafragmor.
Fryganider — larvhöljelock.
Nephelis octoculata — kokonger.
Oligochceter — kapslar.
Dessutom förekommo flera pinnar och grenar med märken efter bävertänder.
Längst ut (p. 5—7) saknas driftavlagringen. I stället vilar hår på gyttjan en utåt
allt mäktigare Equisetum limosumtorv. På denna följer c. 0,25 m. Scheuchzeriatovv med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
