Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 UNO SUNDELIN.
Något, som omedelbart framgår av den meddelade profilen, är, att igenväxningen
bär i motsats till vad fallet i allmänhet visat sig vara vid Asundens förut skildrade kärr,
försiggått först sent, nämligen i subboreal tid. Detta framgår såväl av granpollengränsens
läge som av den underliggande gyttjans mäktighet och fossilinnehåll, framför allt Nitzschia
scalaris (se sid. 99) samt av driftavlagringen med Trapa natans, som utan allt tvivel är
av atlantisk ålder. En dylik avlagring hade näppeligen här kunnat bildas under den
boreala eller subboreala tiden, då Rien varit en göl med stillastående vatten.
Förklaringen till, att spår av boreal igenväxning ej träffats vid den ifrågavarande
skärningen, torde i första hand vara att söka däri, att Rien denna tid helt säkert varit
åtskilligt djupare, än vad sedan blev fallet, dels emedan passpunkten (över lera) antagligen
låg högre, dels emedan sedimentationen ännu nått ringa omfattning, samt vidare däri, att
den saknat skyddade vikar, liknande dem, vari Åsundens och Järnlundens boreala torv-
lager finnas bevarade.1
När den subboreala tiden inbröt, hade erosionen under atlantisk tid eventuellt sänkt
passhöjden, och gyttja hade till stor mäktighet avlagrats och höjt sjöbottnen, som under
atlantisk tid ytterligare påbyggts med den mäktiga driftavlagringen. Denna lämnade nu
ett ypperligt underlag för de utträngande telmatiska eller semiterrestra växtformationerna,
som till väsentlig del utgjorts av »Ijbergangsmoor» med björk och al och senare fur samt
Sphagna och Amblystegier i bottenskiktet (jfr Weber 1907, Cajander 1913, s. 11).
Närmast den alltmer hopkrympande Rien förekom däremot en till en början gungfly-
artad mosse.
Orsaken till den eutrofa eller mesotrofa utbildningen i de närmare stranden belägna
delarna samt den oligotrofa i riktning mot den forna Rien torde huvudsakligen vara att
söka i den i förra fallet förekommande rikare näringstillförseln, betingad av närheten till
mineraljorden (jfr Weber 1911, s. 146).
Det största intresset vid den skildrade profilen knyter sig till den atlantiska drift-
avlagringen, som vid p. 3 bl. a. visat sig innehålla lämningar av Trapa natans. I de
fall fruktmynningen funnits bevarad, har den visat sig tillhöra f. coronata, stundom med
rätt utdragen hals (se bild 41 å tavla 1). Fruktfragmenten härröra från såväl medelstora
som små frukter.
Måhända är det icke en tillfällighet, att 6ät»ergnagda grenar träffats tillsammans
med jTrapafrukterna, helst detta icke är första gången (Sernander 1897, s. 327 ff.).
Möjligen har bävern med förkärlek hållit till i Trapa-sjöarna och ätit frukterna, samt,
såsom Nathorst (1887, s. 38) framkastat, bidragit till växtens spridning. Det kan ju
ock tänkas, att sammanträffandet berott på en överensstämmande smak ifråga om valet
av boplats hos bävern och sjönöten.
Såsom av artlistan framgår, äger driftavlagringen även i övrigt en sydlig karaktär
med ek, lind, Carex pseudocyperus, Iris pseudacorus, Solanum dulcamara m. m.
1 Vid den närbelägna Bolaren finnes vid sydändan ett djupt, delvis sublakustrint kärr med subboreal
tallskogsbotten i övre delen. Torvlagren nedgå mellan 3 och 4 m. under lerbottnen i det naturliga utloppets
äldsta, nu torrlagda serpentinslingor och äro till sin undre del med all säkerhet av boreal ålder. Sjön är sänkt
1870 1,2 m. enl. handlingar i Linköpings lantmäterikontor. Strandlinjer å resp. c. 1,2, c. 1,85 och c. 2,6 m.
över vattenytan (29/s 1913). Den högsta strandlinjen motsvarades av passhöjden i de nämnda, äldsta serpentin-
slingorna, som befann sig c. 2,2 m. över v.y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
