Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02 UNO SUNDELIN.
För att få en bestämd uppfattning av huruvida detta förekomstsätt var avgjort van-
ligare för stenaldersfynd än för lösa fynd från senare skeden och ev. vanligare under vissa
delar av stenåldern än under andra, har jag i Statens Historiska Museums antikvarisk-topo-
grafiska arkiv genomgått alla lösa fynd, dels från sten- och bronsålder, dels från järnålder och
medeltid, gjorda inom Östergötland. Jag har därvid kommit till ganska intressanta resultat.
Från sten- och bronsålder funnos sammanlagt 161 fynd — därav 22 från brons-
åldern — med närmare angivna fyndomständigheter. Av dessa uppgåvos icke mindre än
34 eller c. 21 procent vara gjorda d sjöbottnar.1 Av stenäldersfynden enbart hade c. 21,5
procent hittats å sjöbottnar, av bronsåldersfynden enbart c. 18 procent.
Från järnålder och medeltid funnos 101 lösa fynd med närmare angivna fyndomständig-
heter, varav endast 3 eller knappast 3 procent av hela antalet härstammade från sjöbottnar.
Denna rikedom av sten- och bronsåldersfynd från sjöbottnar, som också gör sig
gällande i andra landskap,2 i tydlig motsats mot förhållandet under järnålder och medel-
tid, får helt visst sin förklaring framförallt därav, att de under dylika omständigheter
gjorda fynden i de flesta fallen lämnats eller förlorats å den dåtida sjöstranden, men
sedan under den subatlantiska vattenstigningen blivit dolda under vatten för att vid de
i nutiden i stor utsträckning försiggångna sjösänkningarna, då vattenståndet vanligen
sänkts just ungefär till det subboreala läget, åter hava bragts i dagen.3
En närmare granskning av de från sjöbottnarna härstammande stenäldersfynden
visar, att 18 tillhöra gånggrifts- och hällkisttid (huvudsakligen skafthålsyxor), medan 4 äro
trindyxor, därav 3 med oval genomskärning, en därjämte »ovaleggad» 4 och en — funnen
vid Tåkerns sänkning ■’ — »närstående Hästefjordstyp», denna dock fragmentarisk. Om
de återstående 9 fynden, bestående av flintkärnor, flintspån, slipstenar, en yxa av älghorn
m. in., torde blott kunna sägas, att de tillhöra stenåldern i allmänhet.
1 Medräknas fynd från åbottnar stiger procenttalet till 25,5.
J Av fyndlistan i Lindqvists arbete över Närkes sten- och bronsålder, kompletterad med ett par munt-
ligt meddelade senare gjorda fynd, framgår, att av 142 fynd från sten- och bronsålder med närmare angivna
fyndomständigheter 15 eller c. 10,5 % äro gjorda å sjöbottnar. Medräknas fynd frän bottnen av vattendrag växer
procenttalet till 18,6. Av dessa fynd tillhöra de flesta gånggrifts- och hällkisttid, endast 3 — varav två från
åbottnar — bronsålder. Vid »Skarbysjöns strand, där före sänkningen var kärrmark» äro dessutom gjorda ett
par fynd av tunnackiga flintyxor.
I Värmland äro, enligt vad som framgår av Nygrens arbete över dess stenålder, c. 12 •/. av närmare
angivna stenåldersfynd gjorda å sjöbottnar, 15,5 % å sjö- och åbottnar. Förutom fynd från hällkist- och gång-
griftstid, märkas två tunnackiga flintyxor, en d:o stenyxa samt tvenue Lihultyxor. — Märk ock boplatsfyndet
vid Hästefjorden i Dalsland av 67 Lihultsyxor, funna vid sjöns sänkning 1867 (Nygren, s. 28). — Vid dessa
gamla fynd bör emellertid vattenytans stigning på grund av olikformig landhöjning tagas med i räkningen.
3 Det kan mot ovanstående invändas, att fyndomständigheterna vid å sjöbottnar gjorda fynd proportionsvis
oftare än vid under mer alldagliga förhållanden funna föremål, torde bliva anmärkta. Härigenom skulle procent-
talet för den förstnämnda fyndgruppen bliva missvisande högt. Emellertid bör en sådan invändning i samma
grad gälla fynden från järnålder och medeltid, där en sådan hög procent av sjöfynd icke förekommer. Vad
fynden från denna tid angår, kan däremot göras gällande, att flera av de som lösa fynd angivna och upptagna,
i verkligheten kunna vara gravfynd. Med vidgående av det berättigade i dessa invändningar, anser jag dock, i
enlighet med ovanstående resonnemang, att den förnämsta orsaken till de påvisade egendomligheterna i fynd-
statistiken är att söka i vattenståndets olika höjd under resp. skeden. Härför talar ock det flertal sjöfynd från
stenåldern, som jag själv haft tillfälle närmare undersöka.
4 Dessa anses av Aberg (s. 13—30) tillhöra ett äldre utvecklingsstadium i trindyxaus typserie.
0 En rätt stor del av ovannämnda stenåldersfynd från sjöbottnar inom Östergötland härröra från sock-
narna kring Tåkern och äro gjorda vid denna sjös sänkning. Enligt vad Dr v. Post benäget meddelat, var
Vattenståndet före sänkningen med all säkerhet icke uppdämt vare sig genom avloppets igenväxning eller på
annat sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
