Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE.
sannolikt endast omfattat ett par till tre hundra år, förläggas. Man kan ju antaga, att
dess slut inträffat c. 8300 år f. Kr., då alltså det boreala skedet antages börja.
Eftersom en något så när tillförlitlig bestämning av tidpunkten för Ancylussjöns
högsta stånd (= »ancylusmaximum») icke torde föreligga, må nästa fixpunkt sökas i
»litorinamaximum».
Försök att bestämma tidpunkten för Litorinahavets högsta stånd har som bekant
gjorts bl. a. av W. C. Brogger (1905). Som han emellertid själv framhåller, grundar sig
hans bestämning på delvis mycket tvivelaktiga premisser, såsom det obevisade antagandet,
att hastigheten av landets höjning efter »litorinamaximum» skulle varit densamma under
de första 1000 åren som under de sista (1. c. s. 284). Hans beräkning får emellertid till
resultat, att »litorinamaximum» skulle inträffat omkring 5000 år f. Kr., ehuru han själv
förmodar, att detta tal är för högt (1. c., s. 285). Att så också är fallet, torde framgå
av den ur arkeologisk synpunkt osannolikt långa tidrymd, som därigenom skulle falla på
»trindyxtidens» (se t. ex. Lindqvist 1912 samt G. Ekholm 1916) lott, nämligen c. 2000 år,
medan de följande stenåldersperioderna icke anses omfatta mer än högst 500 år vardera
(se t. ex. Montedius 1906). De arkeologiska förhållandena torde avgjort tala för att
siffran 4000 f. Kr. kommer sanningen åtskilligt närmare. Och knappast torde några
geologiska förhållanden motsäga ett sådant antagande. — »Litorinamaximum» antages alltså
ligga c. 4000 år f. Kr.
Det boreala skedet har efter allt att döma sträckt sig inemot »litorinaximum».
Gradienten å den olikformiga landhöjningen sedan det yngre boreala igenväxningsskedets
slut utgjorde vid ifrågavarande sjöar c. 2,i m. pr mil, sedan den subboreala tidens början
c. 1,5 m. pr mil. A den atlantiska tiden -j- det boreala transgressionsskedet kommer
följaktligen en olikformig landhöjning av endast c. 0,6 m. pr mil.1 Man har därför skäl
förmoda, att det atlantiska skedet — enligt ovan givna begränsning — endast omfattat
århundradena närmast omkring »litorinamaximum», ev. c. 300 år före och lika mycket efter
nämnda tidpunkt (vilket dock sannolikt utgör ett inaximital). Det boreala skedet skulle
sålunda varat från c. år 8300 f. Kr. till c. år 4300 f. Kr. Hela det boreala skedet med
dess tre underavdelningar skulle alltså omfatta c. 4000 år.
Det subboreala skedet, som skulle börjat omkring 3700 år f. Kr., har sedan varat
till det subatlantiska klimatomslaget, som tydligen ligger jämförelsevis nära nutiden, efter-
som den olikformiga landhöjningen var i det närmaste avstannad.
Att den subboreala lågvattensperioden, som, enligt vad mina nedan relaterade
undersökningar giva vid handen, i stort varit synkron inom mitt studieområde, varit
samtidig med olika delar av stenåldern, nämligen åtminstone från övergången mellan
dös- och gånggrifttid till och med hällkisttid, framgår av ett flertal senare omtalade
fynd i subboreala skogsbottnar från olika delar av Stångåns vattenområde. Även har
jag fått kännedom om och närmare undersökt fyndomständigheterna för flere stenålders-
fynd, däribland en stor slipsten från gånggriftstid, gjorda å sjöbottnar vid sjösänk-
ningar.
1 Härvid är dock att märka, att den olikformiga landhöjningen under atlantisk tid med säkerhet gått
långsammare än förut och senare, dock knappast avstannat och än mindre efterträtts av retrovers olikformig
landhöjning (såsom Sandegren anser sig hava funnit vid Hornborgasjön). — Jfr not. 1 sid. 69.
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
