Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Floran (och faunan) i och vid Järnlunden—Åsunden—Ämmern under de olika skedena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 UNO SUNDELIN.
Floran (och faunan) i och vid Järnlunden—Åsunden—Ämmern under de olika
skedena.
När Äsunden, Ämmern och Järnlunden, de förstnämnda något århundrade tidigare
än den sistnämnda, isolerades från havet, fanns redan en jämförelsevis rik flora i vatten
och på land, såsom framgår av de under denna tid nedsvämmade lerornas och lergyttjor-
nas fossilinnehåll. Sålunda karakteriserades vattenfloran av bl. a. följande arter:
Batrachium sp.,
MyriopJiyllum spicatum,
Nymphcea alba,
Potamogeton natans,
» gramineus,
Scirjnis lacustris,
Sparganiurn sp.,
Equisetum limosum,
Chara sp.
Vidare förekom en rik diatomacé-ftovn,, däribland semen- och amuma-associationerna
(se s. 34 och 7<)). Även synes en och annan brackvattensart hava inkommit i sjöarna
samtidigt med isoleringen, såsom Synedra ajfinis, som funnits jämte den härskande are-
wana-floran i primatlantisk lergyttja vid Järnlunden (s. 26). De tyda möjligen på, att
de mellansvenska ishavssunden redan öppnats och issjön börjat övergå i Yoldiahav, när
Järnlunden avsnördes.
Vidare förekommo cfdorophycéer (Tetraedron minimum), conjugater (många Cosmarium-
arter, flera Euastrum-, Pleurotoenium- och Staurastrum-arter), myxophycéer (Gloeotrichia sp.)
och flagellater (Chrysomonadinéer — flera arter). (Se s. 31—32.)
Kärr- och mossfloran representerades bl. a. av:
Carex filiformis, Mcnyanthcstrifoliata,
Empetrum nigrum, Ranunculus repens,
Heleocharis palustris, Brunmossor m. m.
Den första vegetation, som inkräktade de från ishavet nyss isolerade sjöarnas strän-
der, synes övervägande hava utgjorts av sälg, björk, asp och dvärgbjörk, ehuru tall och
troligen även hassel funnits icke långt borta (se särskilt s. 34).
Av djurlämningar, härstammande från tiden omkring isoleringen, kunna nämnas
cladocerer (Bosmina sp.), spongier (Spongilla lacustris) och rhizopoder (Pelomyxa) (s. 32).
Redan vid början av den boreala igenväxningen förekommo utom redan nämnda
trädslag al och alm samt dessutom följande kärrkonstituenter:
Carex ampullacea,
2 pseudocyperus,
» strida,
» teretiusc.ula,
Carex vesicaria,
Cladium mariscus,
Cotnarum palnstre,
Ranunculus flammula,
varav i synnerhet Carex pseudocyperus och Cladium mariscus1 allmänt inlett igenväx-
Jämte dessa deltogo i denna en mängd mossor, såsom
1 Att båda dessa arter förekommit redan vid igenväxningens början, bevisas icke blott därav, att deras
frukter träffas i 1. t. k. redan vid den underliggande gyttjans utkilande i t. ex. Viggbykärrets innersta del utan
även därav, att de varit underkastade den största olikformiga landhöjningens inflytande. Se t. ex. Cladiums
förekomst i eller under de äldsta linmotelmatiska kontakterna i Hackelö- ock Staverökärren samt Carex pseudo-
cyperus förekomst på liknande sätt i Hackel-Hallstadvikens torvavlagringar, i Stubbkärrviken, Hornsbergskärret
(8,75 m. under 1. v. y.) o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
