Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 105
Kärrskogarna till en början karakteriserade isynnerhet av al och lind, senare liksom
niosskogarna av tall. Mot slutet av detta skede avtaga sydväxterna, inklusive ekfloran.
Dessförinnan har granen inkommit. Klimatet isynnerhet i början varmt och tämligen
torrt (dock icke i samma grad som under boreal tid).
VII. Det subatlantiska skedet. Lågvattenståndet når minst meterhögt över passhöjd.
Ett flertal under föregående skeden förekommande sydväxter: Cladium, Najas-arterna,
Trapa äro försvunna. Granen når hastigt allt större utbredning, delvis på den ädla löv-
trädsflorans bekostnad. Klimatet ungefär som det nutida, ehuru möjligen till en början
något kyligare och fuktigare.1
VIII. Det historiska skedet. Lågvattenståndet stiger på grund av senast på 1200-
talet begynnande uppdämningar vid Brokind inemot 2 m. över den naturliga passhöjden.
Genom människan och på andra vägar inkomma under olika tider en del arter, såsom
kalmusroten (Acorns calamus) och under senare hälften av 1800-talet vattenpesten (Elodea
canadensis) i sjöarna, samtidigt som vegetationen å stränderna på mångfaldigt sätt om-
danas. På 1860-talet sänkes i samband med Kinda kanals byggande sjöytorna inemot
2 m., varvid lämningarna efter de subboreala strandskogarna blottas, kärren torrläggas och
odlas och de få högmossarna utnyttjas till torvströ m. m.
Av dessa skeden sammanfaller, som av den tidigare utredningen torde framgått:
Skede I med tiden omkring sjöarnas isolering ur den baltiska issjön sannolikt ungefär
på övergången mellan sista issjöstadiet och Yoldiahavet.
Skede II med senare och större delen av yoldiatiden och äldre delen av ancylus-
tiden fram mot tiden för Ancylussjöns maximistånd.
Skede III med tiden omkring och närmast efter »ancylusmaximum».
Skede IV med äldre delen av litorinasänkningen.
Skede V med tiden närmast före och efter Litorinahavets maximistånd.
Skede VI med senare och större delen, av litorinahöjningen.
Skede VII med Limmeatid (se Munthk 1910 a, s. 132) och de sista landhöjnings-
stadierna.
Skede VIII ev. med Myatid (Munthe 1. c.).
Rörande den med dessa skeden samtidiga olikformiga landhöjningen kan (f. ö. med
hänvisning till det förut anförda) nämnas, att från övergången mellan skede I och II till
övergången mellan skede III och IV en olikformig landhöjning av något mer än 0,9 m.
pr mil försiggått inom ifrågavarande sjöar, från sistnämnda tidpunkt till övergången
mellan skede V och VI c. 0,4 m. pr mil samt från denna övergång till övergången mellan
skede VI och VII omkring 1,5 m. pr mil. Sedan skede VII:s början och till nutiden har
endast en obetydlig olikformig landhöjning, möjligen uppgående till ett par, tre decimeter
pr mil förekommit.
Som en sammanfattning av det anförda meddelas schemat å följande sida.
Som av olika forskare, Seknander 1893, s. 357, G. Andersson 1909, s. 59 ff. m. fl.,
framhållits, bör klimatet under Ancylustid, när en mycket stor del av det nuvarande
1 Därpå äger jag dock inga belägg.
14—171148. S. G. U. Ser. C«, A.r 16. Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
