Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Södra Erlången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 UNO SUNDELIN.
grupp för sig och kunna lämpligen behandlas i samband med varandra. Till form och
ursprung äro de dock vitt skilda. Erlången och Krön äro grunda sjöbäcken, som delvis
hava den olikformiga landhöjningen att tacka för sin uppkomst, i det denna kommit
Stångån att svämma över sina breddar, medan den mellanliggande Juttern är en djup
klippbassäng, väsentligen bildad genom förkastningar eller andra rubbningar i berggrun-
den. Höjdskillnaden är emellertid obetydlig — mellan 102 och 102,v m. ö. h. — varför
dessa sjöar i hög grad varit och äro beroende av varandras vattenstånd och avloppsför-
hållanden.
Då inga protokoll över vattenståndets växlingar blivit förda vid dessa sjöar,1 kan
man ej lika noggrant och enkelt som vid Järnlunden—Asunden—Ämmern reducera vid
olika tillfällen gjorda höjd- och djupmätningar till samma nivå. För att kunna verk-
ställa jämförelser mellan stratigrafien hos de vid olika tidpunkter undersökta kärren och
mossarna vid ifrågavarande sjöar2 har jag, dels genom jämförelse med det samtidiga
vattenståndet i Järnlunden—Asunden—Ämmern, dels med ledning av en del konstanta
äldre och yngre lavränder efter högre vattenstånd å klippor och block vid stränderna m. m.
kunnat hänföra de olika profilernas höjdförhållanden till ungefär samma vattenyta, näm-
ligen den, som rådde vid mitten och senare delen av sept. 1914, då lågvattenstånd före-
kom i Järnlunden—Asunden—Ämmern, och då vattenståndet även i Erlången—Juttern—
Krön ungefär torde motsvarat medellågvattenståndet.
Det vattenstånd, som sålunda tills vidare väljes till 0-plan, är detsamma i Erlången
och Juttern, vilkas vattenytor åtminstone under denna del av året befinna sig, praktiskt
taget, i nivå med varandra, medan den samtidiga vattenytan i Krön torde befunnit sig
c. 0,3 m. högre. Liksom motsvarande vattenyta i Järnlunden—Asunden—Ämmern utgöra
dessa vattenstånd ingalunda det naturliga lågvattenståndet, som befunnit sig vida högre. Om-
kring 1899 undergick nämligen, som redan i förbigående nämnts, denna del av Stångåns
vattensystem en genomgripande reglering, och även tidigare hava förändringar vidtagits,
varom sedan skall talas.
Södra Erlången.
Denna sjö, den obetydligaste i trion, är knappast mer än en utvidgning av Stångån.
Från Hällefors i söder, där Juttern vidtar, och till Lögefalls- eller Abybodaforsen i norr,
varest utloppet är beläget, är sjön c. 5,5 km. lång, medan bredden vanligen ej överstiger
ett par hundra meter. Vid Äpplerumsbro, där landsväg går över sjön, sammantränges
denna mellan klippor till ett trångt, blott 25—30 m. brett pass. I södra delen vid Källs-
vik når sjön sin största bredd, utgörande c. V2 km. I Applerumspassagen är djupet minst,
varierande mellan 2,25 och 2,5 m. Vid själva bron är dock djupet på grund av sten-
fyllning endast c. 1,25 m. Största djupet träffas c. 1,5 km. söder om Äpplerumsbro och
1 Ehuru peglar sedan mer än 15 år funnits uppställda såväl ovan som nedom regleringsdammen vid
Erlångens utlopp vid Lögefall.
2 I Erlången och Juttern: 4 juli, 9—11 sept. 1914: 15 juli 1915: Krön: 25 juni, 2 juli, 14—15 sept.
1914; 19 juli 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
