Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STANGANS VATTENOMRÅDE. 121
mast ovan dammluckorna utgör vid lågvattenstånd 0,6—0,7 m. Den nedsprängda bottnen
bildas av berg eller hård morän. 1897—99 sänktes enligt av lantbruksingenjör Sylvan
benäget lämnat meddelande »medelvattenståndet», som befann sig c. 0,25 m. över normala,
lågvattenståndet i Erlången, c. 0,6 m. Emellertid finnas strandlinjer och lavränder upp till
c. 2,5 m. över nuvarande 1. v. y. Dessa härstamma från tiden före början av 1880-talet,
då ett förut i utloppet befintligt ålfiske revs samtidigt som avloppet fördjupades, och
vattenståndet sänktes inemot 1 m. 1881, omedelbart före sistnämnda sänkning, uppgjordes
av lantbruksingenjör A. Lagberg längsprofil och tvärsektioner genom Erlångens utlopp,1
varigenom man erhåller kännedom om avloppsförhållandenas utseende lore den nämnda
äldre sänkningen (fig. 33). Av dessa profiler synes, att Lögefalls- eller Abybodaforsen denna
tid, såsom Lagberg i sin beskrivning säger, »egentligen utgöres av tvenne av ett kortare
spakvatten skilda forsar». I samma beskrivning säges vidare, att »genom övre forsen var
IFurptUlkt
IFixpiuihi
Ålfiske
. »VvcOueV
Åb\boAniorseru.
Övres ’A-
forsen.
h’loUrunq^ At/’isA’<’
ränna.
Nedre
forsen
Skala, för -profilläjzgäU
200 100 100 100 200 JOO **oo fbt
l-H-H-l––- 1––-1––- 1––-|––-1
10 5 0 7O 2/3 >,
SkaJa- fyr profilhöjd och sektion
Fig. 38. Abybodaforsen före 1880 enl. A. Lagberg.
lutningen (hos vattenytan) vid undersökningen ej mer än 2,4 mm., genom den nedre eller
ålfiskeforsen uppgick däremot lutningen till 1,75 m. I båda passen är marken mycket stenbun-
den, och i nedre forsen fanns, då undersökningen skedde, en damm, som mycket hindrade
vattnets lopp.» Av tvärsektionerna framgår ytterligare, att den övre forsen var endast c.
7 m. bred, men intill 1,2 m. djup, samt att Stångåns bädd här utgjordes av en, efter allt
att döma, naturlig erosionsränna (se fig. 33), medan flodbädden i den något grundare nedre
forsen var c. 35 m. bred, ehuru endast c. 9 m. utom flottnings- och ålfiskerännan vid
undersökningen synas hava varit vattenförande. Tack vare de å profilerna inprickade
konturerna för Lagbergs förslag till förstoring av sektionsarean kan man ock bestämma
bottnens höjd i forsarna inbördes och i förhållande till en viss fixpunktnivå. Enligt detta
förslag skulle nämligen bottenplanet i bägge forsarna läggas lika djupt (se profilerna.),
nämligen 2,2 m. under dåvarande, av tvenne fixpunkter utmärkta »medelvattenstånd».
1 Finnas hos godsägare Drangel, Väsby.
16—171148. S. G. U. Ser. Ca. N:r 16. Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
