Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Juttern - Hälleforskärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 UNO Sl’NDKLIN.
Jutterii.
Derma sjö är i NNV—SSO c. 12 km. lång, medan bredden blott utgör 1 2—1 km.
Trots sin ringa bredd är Juttern i motsats mot Erlången mycket djup. C. 1 2 km. SV om
Grytvik i norra delen (ungefär vid höjdsiffran å geol. kartbl. »Kisa») är djupet enligt en
av mig företagen lödning c. 35 m. (jfr s. 83, anm. 1), oeh längre mot söder skall enligt
samstämmiga uppgifter djupet bliva ännu större. Stränderna äro i regel mycket höga,
bestående av morän och berg (granit). I söder når den mäktiga Djursdala-åsen fram till
sjön och bildar till stor del stränderna å ömse sidor densamma.
Stångån inkommer ej, som annars plägar vara fallet, i sjöns sydända utan i Bränna-
viken i norra delen av sjön, endast 2,5 km. väster om utloppet vid Hällefors. Mellan
Stångåns inflöde och utflöde ligger en långt nedskjutande halvö (Målanäset).
På grund av de branta och föga inskurna stränderna saknas vid dessa kärr och
mossar med undantag av i nordligaste och sydligaste delarna, som äga skyddade vikar
och på sina håll lägre stränder. Vidsträckta men grunda torvbildningar finnas sålunda
omkring Stångåns inflöde i Brännaviken samt vid Djursdala vid sjöns sydspets. Mindre
betydande äldre torvbildningar finnas litet varstans i de nordliga vikarna, såsom i viken
väster om Hällefors, vid Måla m. fl. ställen.
Hälleforskärret (20. Tavla 5) har jag kallat de torvlager, som i Jutterns nord-
ligaste vik, endast c. 400 m. väster om Hälleforspasset, till ett 100-tal m:s bredd och
200—300 m:s längd kanta vikens innersta del. Före sjösänkningen befunno de sig helt och
hållet under vatten. I närheten av sjön uppsticka ur den svarta myllan bland ett bestånd
av förtorkad Phragmites enstaka tallstubbar. Ur de något högre belägna partierna, som
nu äro odlade, hava tydligen stubbarna bortförts.
Kärrets byggnad framgår av den genom detsamma upptagna skärningen. På ett
underlag av sand eller lera följer 1 2 m. djup lergyttja, vari träffats frukter av Batrachium
sp. och Carex sp. och därpå en ungefär lika mäktig, vanligen gröngul gyttja med (vid
p. 3—5):
Batrachium sp. — frukter. Scirpus lacustris — frukter.
Gladium mariseus — » Typha latifolia — pollen (överst).
Nymphcca alba — frön. Amblystegium stramineum* m. m. ’
På gyttjan följer i de djupaste delarna en strandtorv, som vid p. 5 når en mäk-
tighet av 0,3 m., innehållande sphagnaceér, diverse cyperacé-lämningar, frön av tall och
Rhamnus frangula, chrysomonadinéer m. m. På denna eller direkt på gyttjan vilar slut-
ligen starrtorv (med Amblystegium underordnat), som vid p. 4 når 0,75 m:s mäktighet.
Den understa delen är vanligen av brun färg och föga multnad, medan torven f. ö. är
svart och starkt huminös. 1 dess översta del träffas de nämnda tallstubbarna. Tallpollen
förekommer ofantligt rikligt i starrtorvens övre del, medan intet enda granpollen anträffats.
Detta talar för, att hela lagerföljden är av praeabiegn ålder, och att ev. en gång befintliga
abiegna lager bortsköljts av vågorna. L. t. k. befinner sig vid gyttjans utkilande c. 0,uö
in. över 1. v. y., men sjunker sedan till c. 0,i5 m. över densamma (p. 4) för att därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
