Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 UNO SUNDELIN.
Även det yngre boreala igenväxningsskedet, då lågvattenståndet sjönk meterdjupt
och mer under passpunkterna, och varunder eken och linden uppträdde å stränderna,
har likaledes helt säkert inträtt tidigare inom Erlången—Juttern—Krön än inom Järn-
lunden—Äsunden—Ämmern men däremot varat ungefär lika länge (se s. 156). Under
detta skede uppträdde även inom den förstnämnda sjögruppen den rikaste kärr- och
vattenfloran med bl. a. Ceratophyllum demersum (Äpplerumskärret), Typha latifolia
(Hälleforskärret), Lycopus europams, Solanum dulcamara, Viola cfr palustris (Vagel-
hemsmossen) o. s. v. — Enstaka på svagt bräckt vatten tydande diatomacéer (Nitzschia
Brébissonii i S. Vimossen) hava anträffats i gyttja från äldre delen av detta eller senare
delen av föregående skede. Anmärkningsvärda äro de även här gjorda sparsamma fynden
av Alnus incana jämte riklig Alnus glutinosa i senboreala lager (Lögefallskärret, Vagel-
hemsmossen). Även en skalbagge, Cychrus rostratus,1 med relativt sydlig utbredning
(Skåne—Uppland enl. Thomson) har hittats i avlagringar från denna tid.
binder detta och föregående skede torde sandslätterna söder om Krön ned förbi
Vimmerby varit skoglösa och stäppartade, sannolikt med flygsandsdyner här och var.
Det boreala transgressionsskedet slutligen, varunder lågvattenytan steg från sitt under
föregående skede uppnådda största djup till passhöjd, torde ägt ungefär samma utsträck-
ning inom den sydliga som inom den nordliga sjötrion.
Även de senare skedenas såväl utsträckning som vattenstånd och vegetation synas
i huvudsak hava överensstämt inom de båda sjöområdena.
Sedan den subboreala tidens början synes ungefär samma olikformiga landhöjning,
nämligen omkring 1,5 m. pr mil, hava förekommit inom Krön som inom Åsunden.
Granen torde ock hava inkommit under ett ungefär lika tidio-t skede av den subboreala
tiden till Kröns som till Äsundens stränder, eftersom granpollengränsen inom Krön synes
uppvisa ett regionalt fall mot söder av samma storleksordning som inom Asunden (se
s. 96 o. 154).
Tvenne fynd av stora slipstenar från stenåldern, det ena från en subboreal skogs-
botten vid Krön, det andra från den subboreala stranden av samma sjö (s. 138—139) ut-
göra belägg för det subboreala torrskedets samtidighet med stenåldern.
Också den subatlantiska tidens inbrott har avspeglat sig på alldeles samma revolu-
tionerande sätt inom det sydliga som inom det nordliga sjöområdet.
Av ett särskilt intresse har Vimmerby maders utvecklingshistoria visat sig vara.
Medan alla övriga studerade kärr och mossar vid Erlången—Juttern—Krön befunnits vara
anlagda under boreal tid, stamma de i nutiden med Kröns torvavlagringar sammanhängande
Vimmerby mader från en långt senare tid. Ursprunget till dessa har nämligen utgjorts
av en grund sjö, Vimmerby fornsjö, som uppstått tidigast på övergången mellan boreal och
atlantisk tid på grund av att Stångån genom den olikformiga landhöjningen uppdämdes
norr om \ immerby, varvid de vida sandslätterna kring denna stad, som under boreal tid
sannolikt till stor del intogos av trädlös stäpp, översilades av vatten. I det grunda vatt-
net inkom och utvecklades under den korta atlantiska och början av den subboreala tiden
en säregen och rik vegetation, vari Najas marina f. microcarpa och Najas jlexilis, vilkas
1 Jfr fyndet av samma skalbagge i subboreala lager i Viggbymossen vid Järnlunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
