Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Flytmossen vid Beta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMKÅDE. 195
vattenytan vid dess bildning nått det djup, varpå torven nu befinner sig — sannolikt
stod den dock icke mycket högre.
Vid den subatlantiska tidens inbrott översvämmades, som av profilerna framgår,
stora delar av myren direkt av vatten, medan andra — de mer perifera —, som under
subboreal tid klätts av storvuxen tallskog, inkräktades av kärr — lövkärr eller moss-
formationer. I de mest perifera delarna av kärret synes tallskog i historisk tid åter
börjat uttränga att döma av den meddelade kartan från slutet av 1600-talet.
De rikliga lämningar efter bäverns verksamhet, som anträffats i Hålebomyr — vid
p. 2, tvärprofil III och p. 5, tvärprofil V — tillsammans med bl. a. Cladium mariscus
och Najas marina, tillhöra uppenbart den boreal-atlantiska och ev. den tidigaste sub-
boreala tiden. Människan hade denna tid — om icke möjligen tillfälligt vid någon jakt-
färd — ännu ej hittat vägen till detta bävertillhåll. Redskapsfynd från gånggrifts- och
hällkisttid äro tämligen allmänt funna i Hålebomyrs omgivningar,*
1 däremot inga äldre.
Man torde fördenskull kunna antaga, att en bofast befolkning slagit sig ned i denna trakt
under gånggriftstid. Därmed torde ock bäverns saga i Gölen varit all. Härför talar ock,
att intet spår av dess verksamhet från senare tider träffats i myren.2 3 4 5 6 *
Flytmossen vid Beta (troligen omkr. 125 m. ö. h.) {42).
Vid Beta by, 2,5—3 km. NNO om Hålebomyr, finnes en säregen, endast c. 125 m.
ång och högst 50 m. bred liten mosse, utbildad i en åsgrav. I stället för kärrlagg om-
1 Genom herr Seth Svensson har jag erhållit kännedom om följande stenåldersfynd, gjorda i Hålebo-
myrs grannskap:
1) Stor slipsten från gånggriftstid, funnen vid Långnäs c. 1, 2 km. väster om Hålebomyr (fig. 62 s. 179).
2) D:o, troligen från gånggriftstid, funnen i Storängen ett par, tre hundra m. öster om Hålebomyr (f. n.
i förf:s ägo).
3) Stenyxa med holkegg, funnen av herr Seth Svensson vid grävning i Herrsjö skolhusträdgård. —
Skänkt till fornnord. museet i Uppsala.
4) Stor vaeker båtformig stenyxa, funnen vid Långnäs. Av herr Svensson såld till urmakare Rosen-
kvist, Linköping.
5) Stenyxa med skafthål, funnen vid Beta, c. 2,5 km. väster om Hålebomyr. Såld eller förkommen.
6) Stenmejsel, funnen vid Långnäs, d:o, d:o.
2 Om ett egendomligt naturfenomen (»S:t Elmseld»?), som iakttagits i Hålebomyr vid jultiden 1915, har
herr Seth Svensson lämnat en synnerligen noggrann skildring, som torde förtjäna att bevaras från glömska.
Han skriver strax efter händelsen i fråga (8/x 1916) bl. a. följande: »Det var d. 11 dec. på kvällen, jag och
en lantbrukare i Hålebo gingo över ’Hålebo myr’. Utmed vägen, där den av magistern funna båten ännu ligger,
är nu hägnad en tillfällig gärdesgård av lastgrindar och krakstörar, som sammanhållas med ståltrådshankar.
Plötsligt varsnade vi båda samtidigt, att spetsen på en av dessa störar lyste med ett svagt blåvitt ljus. Det
såg nästan ut som ljuset från en lysmask, men vid närmare betraktande liknade det en borste av ljusstrålar,
som i sned riktning från vindriktningen knappast 5 mm. strålade upp från spetsen av stören. På nära håll
förnams ett svagt ljud, som påminde om det ljud, som uppstår då en cykellvkta brinner. — Jag fattade om
stören med handen, men detta inverkade ej på ljuset. Höjde man däremot upp handen i höjd med
störspetsen, så slocknade det och ljudet upphörde, även om handen befann sig omkr. 2 dm. därifrån. Då han-
den sänktes, lyste det igen och ljudet hördes. Vi experimenterade därmed flere gånger och då mitt sällskap
en gång höjde handen, började en av hans fingerspetsar lysa på samma sätt, då ljuset på stören upphörde.
Detta hände blott en gång. Ljuset kunde skönjas på ett avstånd av omkr. 10 m. Vädret synnerligen ruskigt.
Det snöade kolossalt med stora flingor. Vinden icke stark, ostlig, temperaturen blid. — Stören var smal och
mycket spetsig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
