Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 UNO SUNDELIN.
Alnus sp. — ved m. m.
Batrachium sp. — 1 frukt.
Betula alba — frukter, hängefjäll, ved.
Carex sp. — frukter.
Cladium mariscus — 5 frukter.
Epilobium sp. — pollen.
Myriophyllum spicatum f. muricata — 1 delfrukt,
stamdelar.
Najas marina — 1 frö (litet av breda rasen,
bild 22 å tavla 1).
Nuphar luteum — 1 frö.
Nyinpluea alba — 5 frön.
Pinus silvestris — bark m. m.
Populus tremula — ved, bark.
Potamogeton natans — fruktstenar rikligt.
» pusillus — 5 fruktstenar.
Quercus Robur — pollen sparsamt.
Rumex (Hydrolapathum?) — 1 frukt.
Sparganium sp. — 1 fruktsten.
Vlmus montana — pollen m. m.
V. 0,65 m. Skogstorv rik på ved av al m. ra. samt med en väldig tallstubbe,
vars rötter utbredde sig ned i undre delen av lagret. Stora tallbarkskok funnos inbäd-
dade i torven endast c. 0,i m. över dess undre gräns. För att utröna stubbens
ålder genomsågades den och befanns äga c. 200 årsringar. Under de första 100 åren
hade tillväxten varit god med årsringar intill 4 mm. och en total tjocklekstillväxt av
c. 3 dm. Därefter har tillväxthastigheten alltmer avtagit, så att de yttre årsringarna
knappt kunde urskiljas. Den sammanlagda tjocklekstillväxten under de sista 100 åren
utgjorde c. 1 dm.
VI. 0,35 m. Svart, vedrik, vid odling destruerad torvmylla. Pollen av tall
och gran.
Dels av granpollengränsens läge (i alla de fall, där den fixerats), dels av igenväx-
ningskontaktens obetydliga regionala lutning mot söder vid de nu behandlade profilerna
framgår, att Hålebomyrbäckenets igenväxning åtminstone i huvudsak försiggått först under
subboreal tid. Under boreal tid nedsjönk visserligen vattenytan djupt, såsom diatomacé-
floran i de därunder avsatta gyttjorna visar, sannolikt djupare än under subboreal tid,
men det djupa, med branta stränder försedda bäckenet var ännu i alltför ringa grad
utfyllt med gyttja för att tillstädja telmatiska eller semiterrestra växtsamhällens utvandring
på sjöbottnen. Kanske låg också passhöjden denna tid något högre än under subboreal—
recent tid. — Även vid tvärprofil I torde sålunda igenväxningen vara av subboreal ålder,
ehuru kontakten här nedgår åtskilligt djupare än vid övriga skärningar, nämligen 3—3,5
m. under 0-planet. Detta torde väsentligen vara att tillskriva den överliggande, flere
meter mäktiga subatlantisk-recenta Sphagnum-tovYexxs nedpressande eller undanpressande
förmåga. Vid p. 1 har emellertid gyttjan utkilat och alskogstorv vilar direkt på grusig
lera c. 2,5 m. under passpunkten. På samma djup har gyttjan under 1.1, k. (mellan
Sphagnum-to\-v och hårt grus) utkilat vid p. 1, tvärprofil V i myrens norra del. C. 2,5
rn. under passpunkt torde alltså lågvattenståndet i forn-Gölen hava sjunkit under en tidig
del av den subboreala tiden. — Den Ainblystegium-maMa, som under en senare del av den
subboreala tiden brett sig över stora delar av Gölen, även ett gott stycke innanför dess
omkrets i historisk tid, nedgår flerstädes 3—3,5 m. under passpunkt. Xågon nämnvärd
sekundär nedpressning av detta tämligen tunna torvlager torde knappast hava förekommit.
Den hopsjunkning av torv och gyttja, som orsakats av sänkningarna, torde nämligen åt-
minstone huvudsakligen hava drabbat de över de nya lågvattensnivåerna fallande skikten
och icke nått ned till de nivåer, varom här är fråga. Eftersom Amblystegium-mattan
ursprungligen torde ägt gungflykaraktär, torde man emellertid icke våga antaga, att låg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
