Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 UNO SUNDELIN.
Tallstubbar hava av Justelius’ berättelse att döma fordom funnits även å flottholmen,
som alltid synes hava uppkommit på samma plats, såväl som över hela sundet. Troligen
hava stubbarna isynnerhet efter sjösänkningen av isen, vågorna och det här rätt starka
strömdraget jämte ytlagren av torven utförts på djupare vatten.
Orsakerna till flottholmens stigande och sjunkande torde som särskilt Oberg (s. 9—
10) vid behandlingen av den likartade flottholmen i Ralången (se denna sjö) framhållit,
vara flera samverkande. Den förnämsta är dock utan tvivel de i de sublakustrina torv-
lagren utvecklade gaserna, såsom en av Öberg föranstaltad analys visat, isynnerhet sump-
gas (CHfl) och kvävgas, vilka under tillstötande gynnsamma omständigheter förmå lyfta
partier av de dränkta torvlagren till vattenytan. Öberg framhåller som bidragande or-
saker stark blåst och därav framkallade strömningar i vattnet samt lågt vattenstånd,
emedan »om vattenståndet är högt (torv-)tungan ej kan räcka upp till vattenytan». —
Nimmerns flottholme har såvitt känt liksom Ralångens endast uppflutit på sensommaren
och hösten, då vattenståndet är som lägst. Orsaken till uppflytandet vid lågvatten är
dock helt säkert i mindre grad den av Öberg framhållna, att torvtungan på grund av
sitt fasthängande vid bottnen haft svårt att nå ytan vid högt vattenstånd, eftersom detta
varit möjligt även före sjösänkningen, då lågvattenytan stod mer än meterhögt högre än
nuvarande högvatten, då holmen likväl icke visar sig. Snarare torde orsaken ligga däri,
att trycket minskar med den minskade vattenpelaren jämte det att vattnet i dessa trakter
denna del av året (juli, aug. och förra hälften av sept.) är som varmast (se Hydr. Byråns
årsböcker) och följaktligen dess specifika vikt som minst. Kanske också att föränd-
ringar i lufttrycksförhållandena spela in. — I Stubbsundet förekom visserligen en
tydlig strömning — båten drev även vid alldeles lugnt väder mot söder — men rörel-
serna i vattnet synas dock spela en underordnad roll vid holmens uppstigande, efter-
som detta ej inträffar om våren, då vattnet är som mest upprört. — Huvudorsakerna till
flottholmens stigande till ytan torde sålunda kunna inbegripas i en positiv, nämligen gas-
utvecklingen i torven och en negativ, nämligen minskat tryck. — Orsaken till att holmen
efter en tid åter sjunker, är med all sannolikhet framförallt den, att den i torven inne-
slutna gasen i så hög grad avgivits till luften, att torvskokets specifika vikt åter blir
något större än vattnets, och det nedsjunker till bottnen (ifr Svedmark 1894, s. 2, samt
förf., s. 234 ff., 248 ff.).
Utdalakärret (45. Tavla 6.) vid sydändan av Nimmern, sträcker sig längs avlopps-
bäcken, huvudsakligen på dess västra sida, ända ned till dess inflöde i Asunden 1 km.
söder om utflödet ur Nimmern. 700—800 m. söder om Nimmerns strand avbrytes dock
det norr därom c. V2 km. breda kärret av ett ler- och moränstråk (följt av landsvägen),
som å lägsta punkten genomskäres av bäcken, vars fåra fördjupades i samband med
sänkningen av Asunden etc. på 1860-talet. — Vattenytan i den med bl. a. Riccia natans
tämligen igenvuxna bäcken (se fig. 79) var vid tiden för mina undersökningar (16/9 1913
och 19/6 1914) nästan stillastående, och en tubavvägning visade, att endast några få centi-
meters fall förekom ned till Asunden. Om vårarna händer det, att vattnet strömmar ifrån
Asunden in i Nimmern.1 Även före sjösänkningen befunno sig de båda sjöarna på
1 Enl. upplysning av förvaltare Johansson å Utdala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
