Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Ytterligare några sjöar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMKÅDE. 217
Vervelndalen uppskjutande havsviken. Endast genom den trånga och långa dalgång, vari-
genom den har sitt utlopp till några norrut liggande småsjöar, torde den ägt ett svagt
samband med issjön under en kortare tid, tydligen otillräcklig för att tillstädja arenaria-
florans invandring.
Ytterligare några sjöar.
En hel del i det föregående ej berörda sjöar inom Stångåns vattenområde hava
varit föremål för mer eller mindre grundlig undersökning. Då de emellertid alla tala i
samma riktning som de hittills skildrade, om än de försiggångna universella förändringarna
av vattenstånden finnas avspeglade på ständigt något skiftande sätt, skall jag rörande de-
samma inskränka mig till några korta anmärkningar.
Rengen (c. 84,5 k 85 m. ö. h.), som sönderfaller i Stora och Lilla Rengen, vilka nu
befinna sig i nivå med varandra, men mellan vilka före kanalbygget rådde en — delvis
med konst framkallad — nivåskillnad av c. V2 in., genomflytes liksom den ovanför lig-
gande Järnlunden av Stångån. Dess utvecklingshistoria överensstämmer ock nära med
denna sjös, såsom i synnerhet framgår av stratigrafien i det invid utloppet, norr om
Bjärka-Säby befintliga kärret. Även Rengen har under boreal tid varit underkastad lång-
varig avloppslöshet samt under subboreal tid mer sporadiskt. I lergyttjan i bottnen av
kärren finnes som vanligt arenarm-flora med bl. a. Campylodiscas noricus, Gyrosigma atte-
nuatum, Melosira arenaria. I boreal gyttja i Labbenäskärret i nordändan av sjön hava
även träffats ett par på svagt bräckt vatten tydande arter, nämligen Amphora commutata
och Gyrosigma Spencerii.
Galmaren (c. 126 m. ö. h.) 3,5 km. SO om Ämmern, sänkt 1858—59 c. 0,75 m., äger
såväl i NV som SÖ delen sublakustrina, subboreala tallskogsbottnar nående ett 50-tal m.
utanför stranden. Flertalet stubbar ute i sjön torde dock vara något sjunkna. Strati-
grafien i torvlagren vid utloppet visar, att lågvattenytan under boreal tid nedgått c. 1,75 m.
under den naturliga av morän bestående passpunkten.1 I bottnen arenaria-flora med Galo-
nets latiuscula, Campylodiscus noricus, Cymbella prostrata, Diploneis domblittensis, D. ellip-
tica v. ladogensis. Mastogloia Smithii v. lacustris var allmän, Navicula oblonga ymnig i
boreal gyttja, medan i den äldsta fossilförande, primatlantiska lergyttjan den förra ej alls,
den senare enstaka hittats. o
Täftaren (c. 117 in. ö. h.) mellan Verveln och Södra Asunden med avlopp över
berg och morän till Stångån, strax norr om S. Erlången. Sjön sänkt omkr. 1860 c. 1,5 m.
I de äldsta fossilförande primatlantiska och tidigt boreala lagren rik arenaria-fiora med
Caloneis latiuscula, Campylodiscus hibernicus, G. noricus, Cymatopleura elliptica, Diploneis
domblittensis, Epithemia Hyndmannii, Gyrosigma attenuatum, Melosira arenaria. Dessutom
förekommo allmänt till ymnigt Cymbella lanceolata, Epithemia argus, gibba, sorex och
turgida, Fragilaria construens, Fr. mutabilis, Navicula oblonga och Pinnularia distingu-
enda. — I senare boreal gyttja från samma sjö hade arenaria-floran (med undantag av enstaka
1 Enl. benäget meddelande a? Dr Fk. Svenonius torde emellertid underjordiskt avbördande av vatten
sannolikt ske genom en i NV begränsande rullstensås.
28—171148. S. G. U. Ser. Ca. Nrr 16. Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
