Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Försök till bestämning av baltiska gränsen vid Verveln med ledning av arenariafloran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UXO SUNDELTX.
2 Hi
Vid uppkomsten av de forntida, i första hand av klimatologiska förhållanden fram-
kallade låga vattenstånden i Verveln hava utan tvivel även underjordiskt avbördande av
vatten genom det luckra rullstensgrus, som till stor del omger sjöbassängen, bidragit.
Försök till bestämning av baltiska gränsen vid Verveln med ledning av arenariafloran.
Som av den rikligt representerade arenaria-floran i Vervelns äldsta gyttje- och ler-
gyttjeavlagringar kan slutas, har utan tvivel Verveln nåtts av den baltiska issjön. Då
denna dock icke gärna kunde hava nått särdeles mycket högre, ville jag med hjälp av
arenaria-floran söka att approximativt bestämma den baltiska gränsens höjd härstädes.
För detta ändamål insamlade jag generalprov från de äldsta gyttje- och lergyttjelagren
vid några angränsande på något högre nivåer belägna små sjöar. Genom av Dr A. Cleve-
Edler gjorda bestämningar har härigenom framgått följande:
Björngöl, c. 145,2 m. över havet, strax öster om Vervelns sydända, visade sig i sin
bottengyttja (o—6,5 m. under v. y.) hysa amiana-associationen i mycket vacker utbild-
ning med:
Campylodiscus hibernicus. Diploneis elliptica v. ladogensis.
Cyclotella bodanica. Mastogloia Smithii v. lacustris.
Cymatopleura elliptica. Melosira arenaria (ymnigt).
Cymbella pro-strata.
Dessutom Cocconeis diminuta, Cyclotella comta, Epithemia turgida, Diploneis duplo-
punctata, Fragilaria construens, Fr. mutabilis, Melosira distans o. s. v.
L. Osjön, c. 153,3 m. ö. h., ej fullt 1 2 km. öster om föregående med avlopp till
densamma, visade sig däremot i sin äldsta ler- och planktongyttja (4,5—5 m. under v. y.)
sakna samtliga arenaria-former, ehuru en rik Cymbella-Fragilaria-^ora, typisk för de ovan
B. G. belägna sjöarna, förekom däri.
Allmänt-ymnigt förekommo bl. a. följande arter:
Cyclotella antiqua.
Cymbella cequalis.
turgida.
ventricosa.
Fragilaria construens.
» mutabilis.
Gomphonema acuminatum.
Navicula radiosa.
Nitzschia angustata.
Pinnularia brevicostata.
Stauroneis anceps.
Tabellaria flocculosa.
Man torde alltså härav kunna sluta, att den baltiska issjön nått upp till Björngöl
145,2 m. över havet, men ej till den närgränsande Osjön 153,3 m. ö. h. Som arenaria-
floran i Björngölsavlagringen är en »djupsjö»-association, kan man dock förutsätta, att
vattenytan under dess livstid nått några meter högre än Björngöls passpunkt (och nuv.
v. y.). Approx, kan baltiska gränsens höjd vid sydöstra delen av Verveln uppskattas till
omkring 150 m. ö. h., på sin höjd ett par meter högre eller lägre.
Detta resultat torde endast skenbart motsägas därav, att ett generalprov från Hem-
gölen, belägen 1,5 km. öster om Vervelns norra del, c. 142,8 m. ö. h., visat sig äga den
för sjöar ovan B. G. karakteristiska Cymbella-Fragilaria-iissocmtionen men sakna arenaria-
flora (dock fanns här Mastogloia Smithii v. lacustris). Denna lilla sjö är nämligen kring-
gärdad av väldiga höjder, som även under issjötiden fullkomligt isolerat den från den i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
