Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Sammanfattning av de slutsatser, som dragits av stratigrafien i de sist avhandlade sjöarnas torvavlagringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 UNO SUNDELIN.
kommo frukter av Cladium mariscus ocli Carex filiformis. Den boreala »utkilningskon-
takten» befann sig c. 1,2 ni. under v. y. d. 3/io 1913. Den subboreala tallskogsbottnen
i mossen fortsattes ut i sjön av troligen ur mossen utpreparerade tallstubbar. Vid mos-
sens utkilande i norr stå subboreala tallstubbar rotade i morän.
Möcke/n (c. 176,i m. ö. h.), 4 km. SV om Verveln, Stångåns ena källsjö, med ut-
lopp över morän i väständan (vid Hårva), är sänkt i slutet av 1890-talet c. V2 in. under
nat. vattenståndet,förut c. V2 m. uppdämd (lavränder efter dåvarande v. st. upp till 1,3 m.
över v. y. d. 3/7 1914). I NV tinnes en vik med passhöjden 3—4 m. över v. y., vilken
för 25 k 30 år sedan genomgrävdes för timrnerflottning norrut till Verveln. Nu torde
endast vid särskilt högt vattenstånd något vatten avrinna denna väg. I dennavik är ett
kärr med i bottnen rik Cyrnbella-Fragilaria-tiova jämte Cyclotella comta, Diploneis fennica,
Melosira valida m. m. samt en av de mindre typiska arenaria-formerna: Stephanodiscus
astrcea. Troligen boreal igenväxning. I vattenlinjen subboreal tallskogsbotten. I atlan-
tiska lager bl. a. ett frö av Juniperus communis.
Sammanfattning av de slutsatser, som dragits av stratigrafien i de sist av-
handlade sjöarnas torvavlagringar.
De i det föregående behandlade sjöarna, som tillhöra Stångåns vattenområde men
falla på sidan om huvuddalgången och följaktligen (med undantag av Nimmern och
Rengen) äga en av vattenståndet i Stångån oavhängig hydrografi, hava alla uppvisat tyd-
liga spår efter motsvarande sekulära vattenståndsväxlingar som de i huvuddalgångens
sjöar påvisade. — Det kan t. o. in. uttalas den förvissningen, att näppeligen en enda sjö
inom Stångåns vattenområde skall kunna uppletas, där sådana spår saknas.
Men dessutom har studiet av ifrågavarande sjöar dels styrkt riktigheten av de slut-
satser eller förmodanden, vartill redan en jämförelse mellan förhållandena inom Erlången
—Juttern—Krön och Järnlunden—Asunden—Ämmern gav anledning, dels i vissa av-
seenden ytterligare vidgat kännedomen om de försiggångna förändringarna.
Förhållandena i de högre, nära B. G. belägna sjöarna — särskilt Drögen — hava
visat, att den boreala igenväxningen här börjat tidigare än på lägre nivåer. Men icke
blott igenväxning utan också den boreala liydrografien med årligen återkommande eller per-
manent avloppslös/iet har här inträtt tidigare, efter allt att döma en ganska kort tid efter
sjöarnas isolering ur den baltiska issjön.
Har sålunda den boreala igenväxningen börjat tidigare, ju högre upp mot B. G. en
sjö är belägen, synes den däremot här (liksom inom Erlången—Juttern—Krön) i all-
mänhet hava pågått ungefär lika sent som på de lägre nivåerna, eftersom de senboreala
limnotelmatiska kontakterna i bägge fallen visa ungefär samma eller föga varierande
regionala fall (se Drögen). Vidare tyckas förhållandena i Drögen liksom i Verveln möjligen
tyda på, att den atlantiska vattenökningen i sjöarna varit obetydligare å de högre och längre
från kusten belägna delarna av vattenområdet, varigenom det av permanent avlopp känne-
tecknade atlantiska skedet här varit av något kortare varaktighet och intensitet, och följaktligen
det boreala (transgressionsskedet) såväl som det subboreala av kortare eller längre årlig av-
loppslösliet karakteriserade skedet i motsvarande grad längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
