Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 221
Torrskedena skulle således i riktning upp mot det småländska höglandet tendera att
mer och mer sammansmälta till en, över hela den sen- och postglaciala värmetiden sig
sträckande, torrtid. — Detta är ock, vad man a priori kan hava att vänta, såvida orsaken
till den atlantiska stigningen, så som antagits, väsentligen varit det genom litorinasänk-
ningen ökade maritima inflytandet, som bör hava minskats i omvänd progression mot
avståndet till kusten. — Det kan t. o. m. med hög grad av sannolikhet och i <rod sam-
klang med stratigrafien i resp. sjöars torvavlagringar antagas, att många sjöar med mindre
vattenområden, som i nutiden åtminstone i regel äga avlopp hela året, såsom Strep,
Hålebo-göl, Drögen m. fl., icke ens vid tiden för Litovinahavets maximistånd ägt perma-
nent avlopp utan kortare eller längre del av året varit avloppslösa. Möjligen hava dessa
sjöar under ifrågavarande skede, då avdunstningen på grund av den höga temperaturen
varit intensiv, trots tillfälligt avlopp fortfarande — liksom under boreal tid — varit
svagt salthaltiga (jfr Bruckner 1890, s. 88). Härigenom skulle förklaras, varför en
mindre ömtålig, från Litorinahavet invandrad brackvattensväxt som Nitzschia scalaris
allmänt kulfnat fortleva och sannolikt spridas i insjöarna under denna tid (se Strep,
Täftlången, Hålebomyr).
Om en sådan begränsning av resp. skeden, som visade sig genomförbar och praktisk
inom de av Stångån genomflutna sjöarna (s. 87 fl’.), tillämpades inom de nu avhandlade
sjöarna, skulle det atlantiska skedet inom desamma krympa ihop till en obetydlighet
eller fullständigt försvinna och de boreala och subboreala skedena sammansmälta. —
Lämpligheten av att i sådana fall över huvud söka applicera det Blytt-Sernanderska be-
traktelsesättet och terminologien på utvecklingen i dessa sjöar kan väl ifrågasättas, om
än de faktiska klimat- och vattenståndsväxlingar, som ligga till grund för detsamma,
även här, ehuru i försvagad grad, kunna tydligt spåras. Båttre är måhända att i dessa
fall endast tala om värme- och torrtiden, medan den metod till begränsning av utveck-
lingsskedena i sjöarna, som genomförts vid den av Stångån genomflutna sjökedjan, lämp-
ligen inom mitt studieområde torde kunna reserveras för utvecklingen inom de av de
bägge huvudåarna (i deras mellersta lopp) genomflutna sjöarna.
I ingen av de senast behandlade sjöarnas torvavlagringar har saknats den tallskogs-
botten — ibland såsom vid Strep även med ek och gran — som är utmärkande för den
senare, abiegna delen av värme- och torrtiden. Dess samtidighet med olika delar av sten-
åldern (döstid-hällkisttid) har genom ett flertal arkeologiska fynd — vid Strep, Drögen,
Aländern, Striern, Hemsjön — ytterligare bekräftats.
I allmänhet befinna sig tallstubbhorisonterna något under de naturliga passhöjderna.
De torde dock i regel hava något sjunkit, och deras ursprungliga läge torde i allmänhet
hava varit ungefär i nivå med passhöjderna, varför vattenståndet under denna tid van-
ligen torde hava oscillerat vid passhöjdnivå. Stundom förekomma dock tallskogsbottnar
på sådant djup och under sådana förhållanden (se t. ex. Strep, Hålebomyr, Nimmern), att
man nödgas antaga, att även barrskog växt åtskilligt under passhöjd.1
Ett av de egendomligaste minnesmärken, som torrskedena efterlämnat i sjöarnas
1 Man torde dock även i dessa fall kunna räkna med tillfälligt avlopp vid vårflödena, då tallen rätt väl
synes kunna uthärda årlig översvämning. Se Haglund 1908 s. 313.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
