Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 223
mer eller mindre svaga brackvattensarter: Amphora commutata och Gyrosigina Spencerii in-
funnit sig i St. Rengen, liksom Synedra afinjs i Hålebo forngöl, där den emellertid ännu
levde kvar, när ekfloran invandrade i omgivningen. Även en annan på svagt bräckt vatten
tydande art är funnen i boreala lager, i åtskilliga sjöar t. o. m. ymnigt, nämligen Mastogloia
Dansei (Drögen, Hålebomyr, Nimmern). Anmärkningsvärt är också, att vissa arter såsom
Mastogloia Smithii v. lacustris, M. Grevillei (Nimmern, Täftaren), Navicula oblonga
och Pinnularia distinguenda, som torde gynnas av en svag brackvattenshalt (se t. ex.
Holst 1899), och som inkommit med issjön i många sjöar, i de boreala gyttjorna åro
ytterst allmänna och där oftast uppträda i högre frekvensgrad än i de primatlantiska
gyttjorna.1 Detsamma gäller en del Epithemia-nrte.r (argus, gibba, sorex, turgida, zebra),
Amphora ovalis med v. libyca, Neidium affine v. amphirhynchus m. fl. Däremot här-
stammar fyndet av brackvattensarten Campylodiscus echineis i Verveln med säkerhet från
vid tiden för isoleringen avsatt lergyttja.2 Möjligen tyder förekomsten av denna och en
del andra med issjön inkomna arter på, att issjön ägt en svag salthalt. Det kan ju även
tänkas, att ifrågavarande arter väl inkommit i det baltiska havet, när det tidigare, på
grund av samband med Västerhavet (eller Vita havet?), ägt någon sälta, men kunnat an-
passa sig för det sedan utsötade vattnet i issjön.
De äldsta fossilförande lagren (leror, lergyttjor och gyttjor) i sjöar över B. G. ut-
märkas av Cymbella-Fragilaria-&ssoc\&tioner, ofta med arter av nordlig anstrykning såsom
Anomoeoneis zellensis, Caloneis obtusa, Fragilaria lapponica m. fl.3 samt vissa ofta åter-
kommande planktonarter såsom Cyclotella comta, Diploneis fennica, Melosira valida m. fl.
Den sistnämnda i primatlantiska gyttjor och lergyttjor ofta funna arten (dock även i
atlantiska och tidigt subboreala) är enligt Dr A. Cleve-Euler nu sannolikt utdöd i Fenno-
skandia. Av arenariagruppen hava endast ett par arter sporadiskt träffats ovan B. G.;
nämligen Cyclotella bodanica och Stephanodiscus astrcea.
Av högre växter må nämnas Cladium rnariscus, som även i de sist behandlade sjö-
arna visat sig allmänt hava deltagit i den boreala igenväxningen (se Verveln, Skolen),
men den har ock anträffats i atlantiska och subboreala, t. o. m. abiegna lager i åtskilliga
sjöar (Strep, Hålebomyr, Aländern, Rävantorpssjön). — Najas marina har hittats i sen-
boreala lager i ett par vikar av Drögen samt i atlantiska i Hålebomyr, Najas flexilis
(tillsammans med Cladium) i atlantisk gyttja i Rävantorpssjön. Några andra förut ej
anmärkta fanerogamfynd äro Juniperus communis i atlantisk »svämtorv» vid Möckeln,
Potamogeton praelongus i atlantisk gyttja vid Aländern, P. polygonijölius i priinatlantisk
lergyttja vid Verveln samt Hippuris vulgaris i atlantisk skalgyttja vid Strep. I sist-
nämnda sjö märkes ock reliktförekomsten av den sällsynta Potamogeton rutilus. — Några
1 Detta har dock med säkerhet till en viss grad samband även med ändrade djupförhållanden.
2 Lindberg (1911 b, s. 344) uppger, att denna art i Finland träffats sällsynt i ancylus-avlagringar.
Även är den funnen i recent gyttja i Ladoga i ungefär samma artkombination som i Verveln (1. c., s. 319).
Jfr ock A. Cleve-Euler 1915, s. 5, där den uppges vara funnen i marinarktiska lager tillsammans med bl. a.
Cyclotella bodanica.
8 Anmärkningsvärt är, att dessa nordliga arter i äldre, ehuru icke äldsta boreala lager i Täftaren (och
även annorstädes) bliva mycket allmänna, ifrån att förut hava varit, sällsynta eller saknats. Det skulle kunna
tänkas, att detta ägt samband med den tillfälliga klimatförsämring, som israndens stillestånd vid de mellan-
svenska moränstråken innebär. Möjligt är dock även, att företeelsen ifråga åtminstone huvudsakligen betingats
av edafiska förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
