Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde - Lövåsamossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTÅNS VATTENOMRÅ»E. 231
av Lycopodium annotinum och Polystichum Thelypteris hava iakttagits i prov från undre
delen av magnocaricetumtorven vid p. 5 (2 in. u. y.).
I skärningens norra del övergår magnocaricetumtorven uppåt i skogstorv med al-
och sparsamt tallstubbar, rotade ned till några decimeter under det normala lågvatten-
ståndet. överst vilar här c. 0,25 m. huminös, vid odling destruerad torvmylla, som
närmast sjön (p. 4) ersättes av orörd huminös starrtorv. Här funnos öppna partier
med kärrformationer (Carex-tuvor jämte inträngande Sphagna m. m.), växlande med dungar
av al och björk.
Ute i sjön (frånsett närmast stranden) saknas de två sistnämnda lederna i lager-
följden, och den överst av vågorna omrörda, av den recenta vattenvegetationens rötter
genomträngda magnocaricetumtorven avslutar torvserien uppåt. — Längst ut blir torven
alltmer lös och gyttjebemängd och övergår slutligen i detritusgyttja (p. 12).
Vid min undersökning den 19 sept. 1914, då ovanligt lågt vattenstånd rådde, (22
cm. å pegeln vid Sömmens station) funnos trenne flottholmar, av vilka två överskäras av
profilen, uppflutna ute i viken — en k två hundra meter från stranden. Enligt uppgift
av närboende pläga dylika holmar — ehuru icke alla år — uppflyta om hösten för att
före isbeläggningen alltid åter nedsjunka. Som av profilen synes, har här liksom vid
Nimmerns flottholme, hela torvmassan upplyftats och bristningen skett i själva 1. t. k.,
varigenom med vatten eller med lösflytande torvdetritus fyllda 0,6—1,25 m. djupa lakuner
bildats mellan gyttjan och torven. Anmärkningsvärt är, att torvmassan här icke som vid
Nimmerns flottholme utgöres av lövkärrtorv utan av magnocaricetumtorv samt att inga
synliga sprickor eller vertikala bristningar i torvmassan förekommit. Torvytan sluttade
sakta åt alla håll ned till den övriga sjöbottnen. Detta torde förklaras därav, att magno-
caricetumtorven är mer elastisk och tänjbar än lövkärrtorven, som vid upplyftningen
brister.
Granpollengränsen faller i norra delen av skärningen markant ungefär i mitten av
skogstorvlagret. I magnocaricetumtorven i sjön har ingenstädes något granpollen anträffats
ens i torvens övre delar, medan tallpollen rikligt förekommer. Detta torde visa, att hela
den sublakustrina delen av lagerföljden är av prceahiegn ålder och att ev. en gång här
befintliga abiegna torvlager borteroderats av vågorna.
L. t. k. befinner sig vid gyttjans utkilande (p. 3) c. 2,o m. under 1. v. y. samt
sjunker utåt till 2,85 å 3,i m. under densamma, vilket djup sedan bibehålies (p. 6—11),
frånsett kontaktens sekundära upplyftning vid p. 7 och 9 och en lokal deformering vid
p. 8, där kontakten i en grop i underlaget nedsjunker nära 4 m. under 1. v. y.
Lövåsamossen (62. Tavla 7) befinner sig c. 15 km. SSO om föregående lokal å nord-
sidan av Torpön, söder om den skyddande Svalön. Endast mossens närmast sjön belägna,
med erosionsbrant mot denna försedda del samt dess sublakustrina fortsättning ut mot
nordöstra mynningen av sundet mellan Torpön och Svalön har varit föremål för under-
sökning.
Underlaget är även här lera, vid p. 1—7 fast och seg, vid p. 8 mer lös, varpå
följer ett 0,15—0,25 m. mäktigt, dyigt lergyttjelager, vari (huvudsakligen vid p. 1) föl-
jande arter anträffats:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
