Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde - Den olikformiga landhöjningen inom Sommen enligt torvavlagringarnas vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTÅNS VATTENOMRÅDE. 241
en där belägen liten sjö, vars vattenspegel ligger c. 4 m. över vattenytan i Sömmen. I
Svärdsviksmossen, c. 7 km. SSO om denna passhöjd befinner sig, som förut visats (s. 234),
den äldsta boreala, lågvattenytan registrerande, 1. t. k. minst 7 m. lägre än nuvarande
1. v. y. Den olikformiga landhöjningen sedan äldre boreal tid mellan nämnda passpunkt
och Svärdsviksmossen kan icke — som av utredningen i nästa kapitel framgår — hava
varit större än 5 m. pr mil, varav följer, att den äldsta boreala 1. t. k. i Svärdsviken är
sänkt högst 3,5 m. i förhållande till passpunkten ifråga genom den olikformiga landhöj-
ningen. Sålunda har den äldre boreala lågvattenytan i Sömmen stått minst 7,5 m. lägre
än vattenspegeln i den lilla sjön å vattendelaren, troligen minst 9 ä 10 m. under pass-
höjden därstädes. Då denna ligger nära 2 mil SO eller OSO om passpunkten vid Laxberg,
bör sedan äldre boreal tid vattenytan i Sömmen genom den olikformiga landhöjningen
hava bragts allt närmare den förstnämnda passhöjden och torde f. n. befinna sig mer nära
densamma än under något tidigare skede av den postglaciala tiden. Detsamma gäller i
ännu högre grad den omtalade låga passhöjden norr om Håredal, belägen c. 3 km. OSO
om Svärdsviksmossen. Denna passpunkt bör i motsats mot nyssnämnda vara något sänkt
i förhållande till Svärdsviksmossen sedan boreal tid på grund av den olikfonniga land-
höjningen, varför lågvattenytan under nämnda tid befunnit sig mer än 7 m. lägre i
förhållande till passhöjden vid Håredal, än vad nu är fallet. — Något annat än de nämnda
passen torde icke kunna komma ifråga.
Båda dessa pass böra emellertid, när landisen drog sig tillbaka från Sommenbäcke-
net, hava intagits av sund, som förbundo detta med den sydbaltiska issjön.1
Angående de senare vattenstånden lämna torvavlagringarna som vanligt mindre
tydliga vittnesbörd. Efter det något, om än icke mycket, högre atlantiska vattenståndet
bör lågvattenytan under subboreal tid, av de subboreala skogsbottnarnas läge i Pölen-
och Johannesbergskärren att döma, hava nedgått minst omkring 1 m. lägre än nuvarande
1. v. y. Under subatlantisk tid torde vattenståndet ungefär motsvarat det nuvarande. Till
antagandet av ett högre subatlantiskt vattenstånd synes stratigrafien i de nämnda kärren
lika litet som några andra förhållanden ge berättigad anledning.
Den olikformiga landhöjningen inom Sömmen enligt torvavlagringarnas vittnesbörd.
En jämförelse mellan »utkilningskontakterna» i Pölenkärret och Johannesbergskärret
visar ett fall av c. 1,2 m., motsvarande en gradient av c. 4,8 m. pr mil.
I Lövåsamossen och -viken, där på grund av överstjälpningen de djupast belägna
torvskikten även torde vara de äldsta, nedgick magnocaricetumtorven djupast (p. 1) c. 8,85 m.
under 1. v. y. Längre in i mossen nedgick den dock sannolikt ännu något djupare.
Lutningen av den äldre boreala kontakten mellan Johannesbergskärret och den 15 km.
SSO därom belägna Lövåsamossen utgör sålunda c. 6,85 m., motsvarande en gradient av
c. 4,6 m. pr mil. Detta bör alltså utgöra minimivärdet för landhöjningen å denna sträcka
sedan den boreala igenväxningens början. Ungefär samma gradient erhålles genom jäm-
1 När dennas vatten sjönk undan, och Sömmen började isoleras, torde strömdrag hava uppstått i dessa
pass. Spår efter sådana lära ock kunna ses i passet norr om Håredal.
31—171148. S. O. U. Ser. Ca. N:r 1C). Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
