Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVA1{TANS VATTENOM KADE. 249
holmen vidtog omedelbart halvannan meter djupt vatten, och varken torv eller stubbar
funnos. Endast gyttja bildade sjöbottnen ända till den motsatta västra sandstranden.1
Den inre byggnaden längs skärningen framgår av profilen och torde ej behöva
många kommentarer. Vad lagerföljden vid själva flottholmen beträffar, må påpekas, att
den av alskogstorv (med Coenococcum geopliilum allmänt) och — framför allt — magnocari-
cetumtorv bestående torvmassan visserligen saknade vattenfyllda lakuner, sådana, som vid
förut omtalade flottholmar förekommit, men att å olika nivåer torven var mycket lös,
tydligen markerande brottzonerna. Detta är en följd därav, att holmen nu, för att nå
vattenytan, ej behöver lyftas på långt när så högt som före sänkningen. Översta delen av
den destruerade, på alved rika torv, som å flottholmen bildade det övre halvannan meter
mäktiga torvskiktet och längre österut (p. 6) fortsatte ned till lerbottnen, var tämligen
rik på mikroskopiskt påvisbara rester av Amblystegier och Sphagna. I ytan av denna
torv stodo tallstubbarna2 oftast alldeles lösa och lätta att rubba, några även kullstjälpta
eller upp- och nedvända. Andra syntes däremot fast rotade och stodo ej att rubba. Lik-
artat var förhållandet med de sublakustrina stubbarna mellan holmen och östra landet.
Granpollengränsen har endast vid p. 9, där den faller i skogsmyllans övre del,
kunnat fixeras. I de ytterst destruerade övre torvskikten vid övriga punktprofiler träffas
pollen över huvud mycket sparsamt, och något granpollen har jag alls icke kunnat finna.
Kontakten mellan maynocaricetumtorven och den underliyyande yrusiga leran lay
vid p. 4 c. 5,5 m. under vattenytan. Eftersom mineralbottnen väster om holmen hastigt
nedsjunker till större djup och torven härifrån i väldiga, 10—20 kvadratmeter stora skok
lossnat och drivit mot norr,3 kan det nämnda djupet endast utgöra ett minimivärde på
den boreala telmatiska torvens ursprungliga nedgång härstädes. Då magnocaricetumtorven
vid den norra Ralångenprofilen 5 km. NNV om den nu behandlade nedgick djupast
c. 4,5 m. under samma vattenyta, giver en jämförelse mellan resp. kontakter en mot
söder fallande gradient av blott c. 2 m. pr mil. Aven detta bestyrker, att torven vid
den södra Ralångenprofilen ursprungligen nedgått betydligt — sannolikt minst 1 å 2 m.
— djupare än för närvarande4.
Den sistnämnda profilen visar, att Ralångens bredd även i södra delen av sjön
varit inskränkt till endast 1U eller mindre av bredden före sjösänkningen alltifrån tid-
punkten för den boreala igenväxningens början till och med tiden för den sublakustrina
tallskogens tillkomst, vilket utan allt tvivel, såsom också av granpollengränsens läge vid
p. 9 framgår, inträffat under subboreal tid. — Med den subatlantiska tidens inbrott kom
omslaget. Tallskogen dränktes under sjöns stigande vatten eller kvävdes under mer eller
mindre hygrofila växtsamhällens famntag. Ovisst är, om sjön redan nu erhöll ungefär
samma utsträckning som före sjösänkningen, då den, som förut påpekats, ännu under
senare hälften av 1800-talet gjort vissa landvinningar.
1 Alltså tvärtom mot vad Öberg (s. 8—9) uppger.
2 Endast tallstubbar iakttogos. Gavelin (1. e. s. 54) uppger (efter Ljungqvist? Jfr Svedmark 1894,
s. 2) även ek. Enligt Öberg (s. 3) skulle nu endast 14 stubbar återstå. Vid mitt besök voro minst ett 50-tal
synliga. Denna motsägelse får sin förklaring därav, att efter sjösänkningen liolmen fått större dimensioner.
Jfr mina mått med Öbergs.
* De förut (s. 246) omnämnda, i norra delen av sjön strandade »flottholmarna» hade — såsom var att
förmoda — enligt uppgift bl. a. av skollärare HellstrÖmer i Marbäck lösbrutits härifrån.
4 Det är f. ö. möjligt, att någon torv anstår under gyttjan vid p. 1—3, där mina borrningar ej nått botten.
32—171148. S. G. U. Ser. Ca. Ar:r 10, Sundelin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
