Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 UNO SUNDELIN.
av 0,75—1,0 m. djupt vatten. Brons ändpunkter nå något upp på stränderna, dels å fast-
landet på östra sidan, dels å den förutvarande ö, innanför vilken kärret är utbildat, och
vartill bron i gångna tider lett över. En öppen »gata» i det eljest täta Scirpus lacustris-
beståndet i viken visar, var bron stryker fram.
När det gäller att bestämma Noens äldre vattenstånd, har man icke mycket ledning
av den egendomliga, tydligt deformerade lagerföljden i Mickelstorpskärret. Stratigrafien
i de båda sydliga, med varandra likartade skärningarna torde däremot härutinnan giva
en del upplysningar. — Vid Sundsmålenprofilen befann sig den äldsta 1.1, k., intill den
underliggande gyttjans utkilande (p. 2), c. 0,65 m. under vattenytan. ^ id Degelaprofilen
1,25 km. sydligare vilade den här äldsta (se s. 259), vedförande kärrdyn på lersand djupast
c. 1,4 m. under v. y. (p. 9). En jämförelse mellan dessa sannolikt ungefär synkrona kon-
takter visar ett fall av c. 0,75 m., motsvarande en gradient av jämnt 6 m. pr mil.
Denna gradient överensstämmer, som synes, ganska nära med gradienten för den äldsta
boreala kontaktens lutning närmast norr om Ralången, 4 km. OSO om den ifrågavarande
södra delen av Noen.
Enligt Gavelin (1907, tavla 2) lutar den äldsta Noenstrandlinjen vid den ifråga-
varande södra delen av sjön c. 6,7 m. pr mil. Härav torde man alltså kunna sluta, att
den boreala igenväxningen av Noens sydliga vikar har börjat en ganska kort tid efter den
äldsta Noenstrandlinjens utbildning.
Fil. kand. Alf Hannerz, som vid samma tid, som min undersökning gjordes, före-
tog noggranna avvägningar och undersökningar av Noens avloppså — Nobyån —, har
beredvilligt delgivit mig resultatet av dessa. Av intresse för den ifrågavarande under-
sökningen är, att 550 m. söder om sjön, c. V2 km. söder om Degelaskärningen, befann
sig en liten fors. Ovan denna befann sig vattenytan endast 3,5 cm. lägre än i sjön,
nedanför däremot 16,5 cm. lägre. Djupet ovan forsen till den steniga bottnen var
högst 0,6 m. Tänkes nu det lågvattenyteplan, som den äldsta boreala limnotelmatiska
kontakten i Sundsmålen- och Degelaskärningarna avspeglar, utsträckt hit, skulle det falla
c. l,i m. djupare än den steniga bottnen i forsen. Nu kan emellertid tänkas, att ån här
sedan boreal tid ändrat läge och att ev. en djupare igenvuxen åränna kan dölja sig i
mossmarken väster om nuvarande, i östra laggen framflytande å. Detta kan dock icke
vara fallet vid landsvägsövergången c. 1,8 km. SSO om sjön, där ån framflyter mellan
tämligen höga stränder och endast kantas av en smal torvbård. Från sjön och hit hade
vattenytan sänkt sig 73 cm. Ej heller här översteg djupet 0,6 m. och bottnen var hård
och stenig (svallad morän). Tänkes nyssnämnda boreala lågvattensplan utdraget hit,
skulle det likaledes falla c. l,i m. lägre än moränbottnen. — Härifrån och till kvarndammen
— med höjdsiffran 182,2 — nordväst om Skallycke c. 700 m. sydostligare samt c. 2,5 km.
SSO om åns utflöde ur sjön, hade ån fallit ytterligare 22 cm. eller sammanlagt 95 cm.,1
medan djupet i årännan, vars botten här utgjordes av hård morän och berg, var c. l,i m.
Tänkes slutligen Noens boreala lågvattensplan hit utsträckt, skulle det befunnit sig c. 0,9 m.
djupare än den av morän och berg bildade passhöjden härstädes, däremot omkring 1 m.
över bottnen i ån nedanför det vid kand. Hannerz’ undersökning 2,36 m. höga fallet. —
1 Enligt det geol. kartbl. Tranås skulle fallet från sjön till kvarndammen utgöra 0,8 m. Möjligen är
differensen att tillskriva den förut omtalade höjningen av vattenståndet i Noen genom åns igenväxning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
