Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde - Raklången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTÅNS VATTENOMRÅDE. 261
sänktes den ytterligare. Tgenväxningen försiggick därvid hastigt genom utträngande
£/?Am/7ram-formationer. Laggpartierna intogos av kärrsamhällen, som snart inkräktades av
alskog. Anmärkningsvärt är, att Sphagnum fuscum nästan från början varit den huvud-
sakligen torvbildande arten, vilket visar, att den unga mossen icke haft karaktären av ett
egentligt gungfly utan utträngt över den blottade gyttjebottnen. Allteftersom mossen
hastigt växte i höjden, nedpressades emellertid de undre torvskikten allt djupare i den
lösa gyttjan, som dessutom torde utpressats åt sidorna. Härigenom kom den i lågvatten-
linjen utbildade 1.1, k. att till sist befinna sig flera meter under sitt ursprungliga läge. —
Mossens laggparti har samtidigt med mossens mäktighetstillväxt gjort sig allt bredare på
den lilla mossens bekostnad. Slutligen har alkärret (ungefär vid p. 4) sammanslutit sig
över den sista återstoden av den subboreala mossen. Vid den subatlantiska tidens in-
träde dukade alskogen i sin tur under för mer fuktighetstålande kärrsamhällen.
Vad den gamla stenbron angår, är det uppenbart, att den till väsentlig grad bragts
till sin nuvarande plats genom den underliggande torvmassans sjunkande. Helt visst är
den dock mycket gammal, kanske byggd redan under subboreal tid av stenålders- eller
bronsåldersfolket. För ett sådant antagande talar ev. det förhållandet, att bron vilar ome-
delbart på den subboreala alskogsbottnen och ej — vilket annars förefaller som det natur-
ligaste — på den sedan under subatlantisk och recent tid över densamma utbildade tor-
ven inom det nutida kärret. (Jfr stenbron i Aländern, s. 178.) Folktraditionen har icke
något att förmäla om denna gamla, längesedan förgätna bro.
Raklången (c. 166,2 m. 0. h,).
Denna av höga, bergiga stränder omgivna lilla sjö, som är belägen mellan sist be-
handlade sjöar och Sömmen, gör skäl för sitt namn. Den saknar alldeles inskjutande vikar
och andra oregelbundenheter samt är i norr—söder nära 5 km., medan bredden endast
utgör 200—400 m. Den vid Torpa i Sömmen utfallande avloppsån utgår från norra
ändan över morän samt är något upprensad. Djupet i ån (vid landsvägsbron) utgjorde
0,45 m. vid undersökningstillfället (30—31 juli 1915). Det då rådande vattenståndet torde
på grund av rensningen något understiga det naturliga. Märken efter högvattenståndet
iakttogos 0,3—0,4 m. över v. y. Torvavlagringar finnas i norra (Näskärret), liksom i södra
änden (Rakstorpskärret) av sjön.
Byggnaden hos det 250 m. väster om utloppet belägna, odlade Näskärret {74. Tavla 7)
framgår av profilen. — I den grönaktiga botten]ergyttja, som vilar på grus eller lera,
träffas jämte enstaka tallpollen Cosmarier samt en tämligen rik Gymbella-Fragilaria-fiorn
{Fragilaria construens, lapponica, mutabilis etc. ymnigt), vartill sälla sig ett par arenaria-
former, nämligen
Cyclotella bodanica.
Diploneis domblittensis v. subconstricta.
jämte Cyclotella antiqua, Cymbella lanceolata, Fpithemia turgida m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
