Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 UNO SUNDELIN.
nat spåras vid p. 3 och 4, står i samband med den boreala uttorkningen, är väl möjligt
om än ovisst.
Något egendomligt är, att under den subboreala tiden ingen skog synes hava vuxit
å Degelakärret. Kanske sammanhänger det med, att övergången från sjö till kärr, som
sagt, måhända först under denna tid till stor del försiggick. Möjligt är också, att ett
mycket glest skogsbestånd funnits, vars lämningar vid mina från varandra jämförelsevis
avlägsna borrningar undgått uppmärksamheten. Någon markerad gräns finnes i varje fall
icke i detta kärr mellan vare sig boreala, atlantiska, subboreala eller subatlantico-recenta
lager, utan alla sammanflyta i den dyiga, multnade torvmassan. Några bestämda slut-
satser angående det subboreala vattenståndets läge kunna ej dragas ur dessa profiler.
Särskilt de subboreala tallstubbarnas djup vid Sundsmålen visa emellertid, att det varit
åtskilligt lägre än det nutida.
Till sist skall jag redogöra för min tolkning av Mickelstorpsprofilen och dess sam-
hörighet med vattenståndsväxlingarna. Först må påpekas, att det här ej kan vara fråga
om någon boreal igenväxning. Under antagande av att den olikformiga landhöjningen
sedan den äldre boreala igenväxningen varit proportionellt lika stor mellan Mickelstorps-
kärret och Sundsmålenskärningen som mellan denna och Degelaskärningen — och Gave-
lins isobaskarta för den äldsta Noenstrandlinjen (1907, tavla 2) visar, att detta antagande i det
närmaste måste vara riktigt — bör lågvattenytan i Mickelstorpsviken nämnda tid hava
stått c. 4 m. högre än vattenytan vid min undersökning, högvattenytan åtskilligt högre.
Härav kan slutas, att djupet i den nu av kärret intagna viken denna tid vid lågvatten-
stånd utgjort 8—10 m., varför det då ej kan vara tal om någon igenväxning härstädes-
— Under denna tid bör den undre, gröna gyttjan hava avsatts och åtminstone delvis
skalgyttjan. Det äldsta fyndet av Najas marina i undre delen av nämnda gröna gyttja
(p. 4) jämte de första pollenkornen av Alnus och Ulmus torde alltså med all säkerhet
förskriva sig från boreal tid. Kanske att t. o. m. hela skalgyttjelagret med Najas, Cla-
dium etc. tillhör samma skede. — Om emellertid kalkgyttjeavsättningens upphörande och
ersättande med en geléartad gyttjeavlagring står i något samband med det atlantiska
klimatets inbrott, vågar jag ej avgöra. Av de i skalgyttjan förekommande inolluskerna
gå enligt Wesenberg-Lund (1909, s. 458) Pisidierna längst ut och ned i sjöarna, dock
icke djupare än 8—10 m. På mindre djup trivas Valvata, därefter Bithynia och
slutligen Limnceorna, som leva å det grundaste vattnet. Möj ligen har den rikliga före-
komsten av Pisidier — som djupare ned ej alls träffats — i översta delen av skalgyttjan
något samband med en atlantisk stigning av vattenståndet. Enligt Wesenberg-Lund är
det emellertid en helt naturlig, ofta förekommande fas i en sjös utvecklingshistoria, att
ett lager av skal- eller C/mrace-gyttja (obs.! den rikliga förekomsten av Characé-sporer
i Mickelstorpskärrets skalgyttja) avsättes före bildningen av en »Myxophycé-gyttja» (1. c.,
s. 459). Huru som helst är dock utan tvivel den på alger o. s. v. rika gelégyttja, som
överlagrar skalgyttjan, till väsentlig del av atlantisk ålder.
Först med det subboreala klimatets inträde torde emellertid betingelserna för en
igenväxning av Mickelstorpsviken hava förelegat. Då hade den ursprungligen mer än 10
m. djupa viken till flera meters höjd utfyllts av gyttjelager, vattenytan hade sänkts ett
par, tre meter genom överstjälpning, och på grund av det subboreala klimatets inträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
