Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde - Sammanfattning av resultaten av de stratigrafiska undersökningarna inom Svartåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 UNO SUNDELIN.
Torvbildningarna, som inkräktat sjöns vikar, daterade som vanligt på dessa nivåer
sitt ursprung från boreal tid och byggnaden var från kliinatväxlingsteoriens synpunkt nor-
mal: morän—gyttja med fruktgömmen av Carex fili/ormis och fruktstenar av Sparganium
sp., frön av Comarum, Montia fontana, Nymplicea etc. — kärrtorv med Equisetum, Meny-
anthes och Carex — alkärrtorv —- dyig skogstorv med tallstubbar samt med granpollengräns
— kärrtorv eller Sphagnum-torv med få eller inga stubbar, men varöver skog i recent tid
utträngt. Den boreala 1. t. k. befann sig vid den underliggande gyttjans utkilande i
kärret invid det nordvästra utloppet c. 1,2 m. under passpunkten därstädes. Tallstubbar
stodo rotade såväl i kärret som ett stycke ut i sjön ned till c. 0,5 å 0,75 m. under pass-
höjd. I kärrmarken i viken vid det andra utloppet c. 750 m. SO om det nyssnämnda,
varest passhöjden låg omkring 0,4 m. högre än där,1 befann sig den boreala kontakten
vid gyttjans utkilande c. 0,45 m. djupare än i nordväständan, vilket motsvarar en gradient
av 6 m. pr mil. Det sydvästra .utflödet följes efter utträdet ur sjön kilometerlångt av
en endast ett hundratal meter bred, skogbevuxen mosse, nu avdikad till Silverån.
Denna mosse har, som ett flertal borrningar visat, bildats i boreal tid genom igenväxning
av en långsmal liten sjö skild från Rååsjön av en låg (nu mosstäckt) moränbarriär. Lager-
följden inom mossen är i korthet denna. På moränbottnen följer några decimeter lergyttja,
innehållande sparsamt tallpollen samt en diatomacé-Hora, typisk för de äldsta avlagringarna
inom sjöar över B. G. och utmärkt av den rikliga förhandenvaron av Cymbella- och Fra-
qilaria-arter jämte en mängd andra diatomacéer såsom Cyclotella antiqua och comta,
Melosira granitlata och italica, Nitzschia angustata och denticula, talrika Pinnularior
o. s. v., samt av arenaria-former Diqdoneis domblittensis v. subconstricta enstaka. — På
lergyttjan följer en i de centrala delarna mer än meterdjup gyttja med frön av Montia
och Nymplicea samt en diatomacé-åora, lik den i föregående lager med Amphora ovalis,
Epithemia sorex, Fragilaria construens, Nitzschia angustata, Pinnularia distinguenda etc.
Dessutom frukter av Cladium mariscus, pollen av Alnus och »Corylus» samt på gränsen
mot överliggande lager av Quercus och Tilia. På gyttjan vilar omedelbart en mot söder
allt mäktigare — där 4—5 m. mäktig — Sphagnum-torv, vars huvudmassa underst bil-
das av Sphagnum medium* och mer underordnat Sph. angustifolium* jämte slidor av
Eriophorum vaginatum. På 1—2 m:s djup funnos tallstubbar allmänt även i de nu skog-
lösa partierna. Granpollengränsen träffades i den centrala delen ungefär 1,5 m. djupt. —
L. t. k. liksom mossytan sjönk mot söder allt djupare, men på grund av att några fullt
exakta avvägningar ej företogos,2 kunde beloppet ej säkert fixeras. Med säkerhet var dock
fallet hos 1.1, k. mellan lfa och 1 m., motsvarande en gradient mellan 5 och 10 m. pr mil.
Sammanfattning av resultaten av de stratigrafiska undersökningarna inom
Svartåns vattenområde.
Det redan inom Stångåns vattenområde uppvisade förhållandet, att den äldsta boreala
limnotelmatiska kontakten företer ett brantare regionalt fall mot söder, ju högre upp mot
den baltiska gränsen en sjö är belägen, har inom de nu behandlade sjöarna inom Svartåns
1 Märken efter högvatten iakttogos 0,6—0,6 m. över v. y.
2 Avvägning gjordes med spegel, men med ogynnsamma terrängförhållanden och under duggregn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
