Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270 UNO SUNDELIN.
Som av det nu anförda framgår, finnes arenaria-fioran som helhet representerad
upp till Ralången (c. 162 m. ö. h.). Redan i den närbelägna Raklången c. 166 m. ö. h.
liksom sedan i sjöarna högre upp finnes den — om den överhuvud är representerad —
blott sporadiskt företrädd av en eller annan till gruppen hörande art, som sannolikt se-
kundärt inkommit från issjön eller de ur denna isolerade sjöarna genom sjöfågel eller på
annat sätt. De arenariaformer som visat benägenhet att »klättra upp» över B. G. äro
Caloneis latiuscula, Cyclotellci bodanica, Diploneis clomblittensis v. subconstricta, Mastogloia
Smithii v. lacustris och Stephanodiscus astrcea, medan Campylodiscus hibernicus, C. nori-
cus, Gyrosigma attenuatum, Melosira arenaria etc. synas stanna vid denna gräns. Som
ett rent undantag framstår, att ett par av de arter, som annars bruka upphöra vid B. G.,
nämligen Cymatopleura elliptica och Melosira arenaria, sällsynt träffats i den lilla Välen
c. 173 m. ö. h. Troligen hava de sekundärt inkommit från den strax invid belägna
Sömmen.
Den fullkomliga frånvaron av arenaria-former i Noen, som enligt Muntre (1910 b)
haft samband med Vetterissjön, synes visa, att arenariafloran åtminstone till en början
saknats i denna, liksom i övriga issjöar med undantag av den baltiska.
Inom Svartåns vattenområde bliva liksom inom Stångåns en del diatomacéer, såsom
Amphora ovalis, Epithemia argus och sorex, Fragilaria construens, Navieida oblonga,
N. cincta, Pinnularia distinguenda m. fl., som äro vanliga i brackvattensavlagringar (se
Juhlin-Dannfelt och Holst 1899) och möjligen föredraga en svag brackvattenshalt,
ofantligt allmänna i de boreala gyttjorna (Sömmen o. a.) efter att mer sparsamt hava
förekommit i de vid tiden för isoleringen avsatta primatlantiska gyttjorna.1 I boreal
gyttja från Illern har Dr A. Cleve-Euler även funnit en ev. på svagt bräckt vatten
tydande art, nämligen Mastogloia elliptica v. punctata, tämligen allmänt representerad.
Av högre växter tilldrager sig i första hand Cladium mariscus intresse. Denna
förekom nämligen allmänt redan vid den äldsta boreala igenväxningen, vilket bevisas
därav, att den träffats i de södra delarna av de flesta sjöarna — Sömmen, Noen, Ralången,
Raklången — mer eller mindre rikligt i och under de äldsta boreala kontakterna, som
undergått en sänkning genom den olikformiga landhöjningen, motsvarande 5—6,5 m. pr
mil. Man kan vidare härav samt genom jämförelse med förhållandena inom Stångåns
vattenområde draga den slutsatsen, att Cladium mariscus funnits allmänt inom de högre
belätpia delarna av Svartåns vattenområde redan under en tid, dä de lägre delarna av
detsamma samt större delen av Stångåns vattenområde ännu täcktes av den baltiska issjöns
vatten. Lika tidigt funnos många andra arter, såsom Carex ampullacea och filiformis,
Comarum, Hippuris, Menyanthes m. fl., möjligen också Carex pseudocyperus, som anträffats
i huvudsakligen boreala men också atlantiska lager i många sjöar — Vänstern (av Gavelin),
Noen, Säbysjön, Raklången och Sömmen — men endast i de nordliga delarna av sjöarna.
Detta sammanhänger sannolikt med det av Wesenrerg-Lund (1911) påvisade förhållandet,
att sjöarnas nordsidor på grund av starkare solexponering erbjuda mycket gynnsammare
livsbetingelser än sydsidorna. Vegetationen i litoralregionen å nordsidorna skulle således
(i Danmark) hava en 2—3 veckors längre vegetationsperiod än å sydsidorna (1. c. s. 99).
1 Jfr not 1 s. 223.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
