Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Resor i Nordhafvet på högre breddgrader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
FORNSKANDINAVISKA UPPTÄCKTSFÄRDer.
säckar fulla af sådan dun för att visa, hvilken otrolig
mängd fåglar fanns på dessa öar."
Det nordligaste ställe, som omtalas i sagorna - Olaf
Tryggvessons saga, Landnama och Hauksbok kallas
Svalbarden i hafsbukten; Svalbarden, det vill säga "den
kalla kusten". Den låg på fyra dygns segling mot norr
från Langanäs, Islands nordspets, och denna upptäckt af
land eller öar norrut, som gifvit anledning till nyssnämda
benämning, torde ha gjorts vid något tillfälle i 12:te
århundradet. Den del af Grönland, som ligger närmast
Langanäs, är trakten omkring Kap Brewster på omkring
70º nordlig bredd; afståndet dit är omkring 70 mil,
hvilket ju ungefär kan motsvara fyra dygns färd. Möjligt är
äfven, att med "hafbukten" ursprungligen kunde ha menats
det senare af Scoresby uppkallade sundet eller stora
fjordliknande inloppet, hvilket med en bredd af fyra mil
sträcker sig åtminstone femton mil in i landet.
Men man har också framställt den meningen, att
bakom benämningen Svalbarden skulle dölja sig någon
dunkel kännedom om ön Jan Mayen uppe i Ishafvet eller till
och med Spetsbergen. I så fall skulle "hafbukten" vara hela
norra hafvet mellan Grönland och Norge. I den mån
nämligen som man gjorde landupptäckter i norr: Grönland,
Svalbarden, Bjarmaland; och sedan man iakttagit, att på
Grönland funnos vildrenar och däraf dragit den slutsatsen,
att dessa djur måste ha kommit dit från någon större
landmassa eller kontinent, i samma mån blef den
uppfattningen allt vanligare, att något landsammanhang måste
förefinnas mellan Grönland och nordliga Europa. Detta
landbälte ansågs sålunda sträcka sig från Bjarmaland eller
nordligaste Ryssland rundt Nordpolen till norra Grönland;
det blef sedermera kallat obygder, det vill säga "icke
bostäder för människor“, samt befolkades med jättar och
troll. Denna föreställning återfinnes i den gamla
geografiska litteraturen samt äfven å de medeltida kartorna, och
försvinner först under renässansen på den nordiske
biskopen Olaus Magni stora karta öfver Norden från 1539.
När nu länderna längst i norr tänktes hänga tillsammans,
blef naturligtvis hafvet mellan Norge och Grönland ett
slags medelhaf eller inlandshaf, en "hafsbukt", det frusna
hafvet. Först utanför Grönland och obygderna flöt
världshafvet eller uthafvet, det så kallade tomma hafvet. Öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
