Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fomsögur Sudrlanda.
r,xi
saknas d och ersattes än af d, än af th, undantagsvis af tth (lititth 234® °) ’).
För utljudande -d (-— d) i ändelser af tvåstafviga ord står stundom -t:
skil-nat 17050, 178JI, 18615, skilnot 18148, hundrut 18911, 19866. — För -ft
användes -pt i dreipt 18963, hapt 2445. — Efter vokal skrifves icke sällan fu
i st. f. f; se t. ex. 20933, 21040, 21525, 21618. — Mest afvikande från normalt
skrifsätt, och väl äfven mest inkonsekvent, är hds. B i fråga om enkel- eller
dubbelskrifning af konsonanter. Beträffande utljud (slutkonsonanter) bör märkas,
att -r i regeln skrifves enkelta), äfven där äldre ortografi har -rr. I obetonade
slutstafvelser gäller, att för normalt -11 vanligen tecknas -1, samt att -n ofta
står för -nn, särdeles i stafvelsen -in; dock förekommer därjämte -inn icke sällan
för normalt -in; -ann brukas mera än -an, i synnerhet i ack. sg. mask. af
adjektivens obestämda form samt i adverb; stundom står -itt för -it. I
enstafviga ord användas finala n och t än enkla än dubbla utan afseende på
härledningen, och detta lika väl efter långa som korta vokaler 3); äfven efter
annan konsonant dubbelskrifvas ofta t och n. Mindre allmän är, för enstafviga
ord, osäkerhet i längdbeteckningen af finalt g (mest i hóg f. högg och hugg f.
hug), finalt p (ofta hliopp, her- eller sigr-opp), -d, -s, -1 (t. ex. fel) och -m 4).
Inuti ord visar konsonanternas enkel- eller dubbelskrifning vida färre afvikelser
från det normala bruket; äfven härvidlag är det teckningen af n 5) och t, som
vacklar mest; därnäst komma g och k. Framför -r synes skrifvaren hafva
haft för regel att använda enkelt d, g och n.
«) Felaktigt står vathnith 228" för vatnith, atth 26763 för att ( - ätt).
J) Det är ej rätt klart, om skrifvaren velnt Inta R beteckna rr eller r. — När orden
hér, þér stundom skrifvas hsr och þsr, bör sådant snarast betraktas som felaktig
användning af förkortningstecken.
3) Nästan alltid skrifves vtt (— út), veitt (=- veit), lett (= lét), vanligen spiott (—
spjót), grett (— grét), ofta satt (= sat), huatt (= hvat), äfvensom skiot (=- skjótt), þot
(— þótt), hrat (= hratt) etc. Ständigt brukas munn (■= mun), mycket ofta vinn (— vin,
vinr), minn, þino, sinn, hinn (för min, þín, sin, hin), vonn (— vón, ván), meinn (— mein)
etc., men äfven tämligen vanligt sin och hin för sinn och hinn, med mera dylikt.
*) Märklig är konsekvensen i stafningen af verbet svimma med ett m: svima 239",
svimat 23944, svam 228", 2394S, svám 228"; jfr i det föregående p. LVII not. 3.
*) Formen brynnia förekommer mycket oftare än bry nia; jfr synnia 21314, vinnattu
265J.
Lands Univ. Årsskr. Tom. XIX. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
