Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fornsögur Sudrlaiida.
LXIX
menad eller ej; omöjligt att afgöra år detta, när ord och orddelar, som
eljest ibland hopskrifvas, ibland icke, stå på skilda rader. I sådana fall liar jag,
för att antyda ovissheten, användt ett mindre afstånd mellan orden, ungefär
hälften så stort som det, hvilket annars skiljer orden åt; t. ex. iborginni . . .
isundr 3350 ", amer 34", hialmbóndin 36", fostbrofor 46". Ett likadant
"halft afstånd" har äfven blifvit satt mellan ett nomen proprium (som i texten
fått stor begynnelsebokstaf) och ett föregående a eller i (á, i), som i
handskriften varit hopskrifvet med namnet. Men när i den trykta texten, såsom
ett par gånger händt, ny rad in A st inträda just där ett "halft afstånd" skulle
ha förekommit, har jag måst uppoffra denna lilla finess och skilja orden
fullständigt.
Grafiska förenklingar, som här vidtagits, bestå i allmänhet däri, att en
och samma bokstafsform blifvit använd i upplagan, då handskriften företer
växlande former med samma ljudvärde. Några sådana fall böra särskildt
framhållas. Bokstäfver förekomina ibland sammanskrifna så, att de hafva en lodrät
staf gemensam; dylik sammanskrifning, som i synnerhet användes af första handen
i hds. A, träffar (utom pp) oftast förbindelsen ar, ganska ofta as, ní 64", 66",
aNf 69", fk 71"; liknande är sammanträngningen af d eller à (= d, d) och
ett följande e, som därvid får mycket tycke af ett i (= r)’). I alla dessa
tillfällen har vår text vanliga, åtskilda typer och endast undantagsvis anmärkes
sammanskrifhingen i not. Alldeles ovigtig är dock denna sammanskrifning må
hända icke, hvad beträffar mynden n, som synes ha blifvit väld i st. f. n just
för att möjliggöra sammanskrifningen; af den oefterrättliga ljudbeteckning, första
handen begagnar, kunna väl inga bestämda slutsatser dragas i denna sak; mera
betydelse torde det hafva, att andra handen skrifver ack. sg. mask. radaN
(med aN tillhopaträngda) 76". — Hdss. begagna jämte den vanliga formen
för r äfven hvilket senare i upplagan blifvit utbytt mot r’). — De båda
mynderna s (S) och f äro i den af tredje handen skrifna delen af hds. A, i
hds. B samt öfverhufvud i yngre hdss. alldeles liktydiga, så att de båda be-
’) Troligen är det ett e, och icke ett j, som sammanskrifvits med det föregående g i
’flivgenda’ 103" (jfr noten 10).
J) I Holm. mbr. 6, 4:to, liknar stnndom i så mycket z (5), att i vissa ord osäkerhet
angående meningen kan ega rum; så är det i fny: (— snýr eller snýz?) 205" och
möjligen äfven iland: 266" (jfr not. 12). TecknetB tvetydighet har, såsom jag vid ett annat
tillfälle visat (se Germania XX, pp. 312—13), i ett aftryck eflcr denna hds., Kolbings
Riddarasögar, vållat felläsningarna berz f. berr 15’, kemr f. kemz 35", stendr f. stendz
114". Jfr dess atom Versions Nordiques p. 42 angående namnet Bodendz i Mött 18", 19’.
Lunds Univ. Årsskr. Tom. XIX. j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
