Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVI1I
G. Cederschiöld.
De vid förkortningarnas upplösning mötande svårigheter, som nu blifvit
behandlade, skulle till största delen kunna kallas syntaktiska. De, som återstå
att omtala, röra väsentligen ljudläran, i mindre grad formläran, eller ock Jblotta
ortografien. — Aldrig fullt utskrifvet är i hdss. konungr, hvarför det blir
tvifvelaktigt, huruvida denna form eller den yngre formen kongr *) bör användas.
Eftersom man har skäl till antagandet, att den äldre formen först under 14:de
århundradet utträngt den äldre 2), har jag i de efter hds. A trykta texterna
skrifvit konungr, i de efter B (och ännu yngre hdss.) trykta kongr. — I alla
texterna har jag användt formen eda, icke det yngre edr; den senare finnes
nämligen icke här utskrifven, men väl den förra både i A (51*, 9.S", 112")
och B (17635, 248", 254", 257"). — Ack. pl. af subst, sonr har, då den
varit förkortad till IT., skrifvits sonu (sonv); i hds. A förekommer sonu
utskrifvet 7"’" samt sono många gånger i de af andra handen skrifna styckena;
B har sonu 246", 248", 249", 266", men syni endast 244", 256". —
Beträffande det i böjningen växlande mánadr bör anmärkas, att hds. B 176",
17930, 20318 och 205" antyder det endast genom de tre första bokstäfverna s).
— I A (första handen) skrifves ggv 14910,lt, hvilket vi återgifvit med gengv,
icke geingv; handskriftens bruk är i afseende på denna vokalförlängning
(framför ng) vacklande, dock så, att den tredje handen vanligen skrifver ei, den
första och den andra sällan. I aftrycket efter B} i hvilken hds. öfvergången
af e till ei synes vara mera stadgad 4), har jag användt diftongen i de talrika
fall, då pret. ind. pl. och konj. samt part. af verben ganga och få varit
förkortade. Däremot har jag icke skrifvit au, utan 6, vid upplösning af -ggo
181", 20614, ty B lemnar inga säkra bevis på, att vokalförlängning i detta
fall egt rum. — Äfven i åtskilliga andra fall har jag haft att välja mellan
olika vokaler, nämligen mellan
o och a (á) i voro (voru) och honum 5), så vidt det gäller A; denna hds. har
emellertid det förra ordet ofta utskrifvet med o, aldrig med a, det senare
’) D. v. s. kóngr; såsom förut (p. LXXI ) blifvit nämdt, sätta vi icke "aksent" på vokaler,
som ej äro utskrifna i handskriften.
5) Dräpan Lilja, författad före år 1361, har endast ’kóngr’, likaså Ami Jónsson’s
Guð-mundardrápa 43’, hvilken väl är något yngre, medan ’konungr’ ännu förekommer i
Arn-gríms Guðmundardrápa 29®, som är skrifven år 1345.
3) ütskrifaa former af ordet finnas i B 197»», 210"-"-’s, i A 83", 85", 93", 135".
*) Emellertid förekommer fengu (-o) utskrifvet 199’°, 202", 226", 24311, 260", fengi
210", 243’° (feinngu 192").
’) Om månactr är nyss förut taladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
