Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forn8ögur Sutirlanda. CLI
•
1 uppdrag att hemta ett ’úrarhorn’, som han en gång förlorat; St. frågar:
"Hvert skal ek eptir því lei t a?" Konnngr segir: "Hygg þú sjálfr fyrir því!" St. fål’
besked af Yéfreyja, fostermoder till hans hustru. — Det är väl troligt, att de
sistnämda skrifterna, Yngvars saga, |iorsteins |>áttr forvitna och Sturlaugs saga,
stå i någon förbindelse till Kon. Men då de alla tre, så vidt jag vet, äro
yngre än Kon, kan åt minstone icke denna hafva lånat af dem.
Episoden om läjonet, hvilket af Konrad räddades från en drake och sedan
blef så troget, hvilar naturligtvis ytterst på utländsk grund;
medeltidsliteratliren har, som bekant, talrika framställningar af detta ämne. Men Kon kan
mycket väl hafva upptagit episoden ur den norska lveinssagan; denna, på
konung llåkan gamles befallning författade, öfversättning är gammal nog att
kunna vara källa till Kon, och att den verkligen varit det, synes framgå af de
här förut påpekade överensstämmelserna i uttryck (se p. XXIII).
Främmande ursprung hafva tydligen också uppgifterna om läjonets rädsla
för tuppen samt elefantens för svinet; men dessa uppgifter, som tyckas ha
förekommit tämligen ofta hos medeltidsförfattare ’), behöfva knapt förutsätta
skriftlig utländsk källa; beskrifningen på elefantens utseende (7*28 5—733) vittnar i
alla händelser ej om autopsi. På detta djurs fruktan för svinets grymtande
hänsyftar ett ställe i Alexanders bref till Aristoteles (Alexanders saga p. 171).
En annan medeltidsåsigt, som sannolikt varit mycket spridd, nämligen att
jordens olika språk voro 72 till antaletJ), torde ligga till grund för uppgiften
ÖD1*’16 om bladen med de 72 språken (70 enligt hds. A). Om jordens 72
språk talar äfven Hauksbók (’Nokkur blöd’ etc. 8,41s, 154"6, 25’) och Stjärn
kap. 22. I denna punkt synes antagandet af ett skriftligt utländskt original
icke kunna erhålla något säkert stöd, och häller icke gärna däri, att mot
sagans slut tornering användes som ett slags gudsdom.
De utländska ortnamnen förekomma äfven i andra isl. skrifter och kunna
godt vara lånade från dem. Men betydelsen är stundom något afvikande:
Peizinavallarna (jfr Hkr 776, Geisli 52) förläggas i Kon 6615 helt nära
invid Mikligardr, enligt Hkr äro de belägna i Vallachiet; Gullvarta är i Kon
’) I saknad af erforderlig literatur kan jag ej lemna citat, men jag erinrar mig ha
påträffat ett dylikt meddelande i en artikel om medeltidens zoologi, intagen i tidskriften
Household Words.
3) Äfven i detta fall måste jag utelemna citat. — Huruvida med den ifrågavarande
föreställningen sammanhänger den om Guds 72 nainn, hvilken träffas i ett par tyska sånger
från 14:de århundradet (se M. Gaster i Germania XXVI, 203), kan jag ej afgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
