Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beryktade Sigurd Fafnesbanes lif, samt att således dessa ristningar lemna
direkta bevis för våra förfäders bekantskap med nämnda sånger.
Utom sina handlingar har Akademien sedan 1864 utgifvit en
särskild "Antiqvarisk tidskrift", i hvilken hufvudsakligen större arkeologiska
afhandlingar varit intagna. En af de vigtigaste bland dessa
afhandlingar är den, i hvilken riksantiqvarien Hildebrand visar, att de s. k.
"hällristningarna" måste hänföras till bronsåldern och icke, såsom man
förut trott, till sten- eller jernåldern.
Från och med år 1872 har Akademien äfven sökt att genom
utgifvande af en mindre, hvarje månad utkommande, tidskrift bereda plats
för uppsatser af mera populärt innehåll och för sådana underrättelser,
som till en del hafva sitt värde af nyhetens behag.
De sedan 1860-talets början i de flesta, landskap bildade
fornminnes-föreningarna hafva väsentligen bidragit till väckande af
allmänhetens och särskildt jordegarnes intresse för bevarandet af våra
fornlemningar. Och den 1869 stiftade "Svenska Fornminnes-föreningen"
har isynnerhet genom sina i Vexiö, Örebro och Visby hållna, talrikt
besökta årsmöten arbetat för samma mål. Både sist nämnda förening och
flere af landskapsföreningarna hafva dessutom genom utgifvande af
tidskrifter lemnat värderika bidrag till vår arkeologiska litteratur.
Sedan början af 1840-talet har Vitterhets-akademien haft ett
särskildt anslag till bekostande af forskningsresor inom fäderneslandet.
Detta anslag har hufvudsakligen uppburits af följande forskare: artisten
G. Brusewitz, för resor i Vestergötland, Bohuslän och Halland; rektor
N. G. Bruzelius, i Skåne och Småland; herr K. Dybeck, i Uppland,
Södermanland, Vestmanland och Dalsland; friherre O. Hermelin, i
Södermanland; d:r H. Hofberg, i Nerike och Vestmanland; ryttmästaren G.
A. Klingspor, i Uppland; agronomen G. F. Nordenskjöld, i
Östergötland; herr K. Schmidt, i Södermanland och Vestergötland; d:r K.
Sidenbladh, i Ångermanland och Medelpad; prof. C. Säve, i Dalarne och på
Gotland; adjunkten P. Säve, på Gotland; d:r G. Upmark, i Södertörn, m. fl.
Under åren 1861—70 hafva dessutom adjunkten P. Säve och
friherre Djurklou såsom antiqvitets-intendenter genomforskat flere
landskap.[1] Sedan med år 1870 det särskilda anslaget till en
antiqvitets-intendent upphört, hafva Vitterhets-akademiens amanuenser i stället
årligen företagit dylika undersökningar. De om alla dessa resor afgifna
berättelserna – af hvilka flere dels redan äro tryckta, dels inom kort
blifva offentliggjorda – innehålla beskrifningar öfver nästan alla ännu
befintliga fasta fornlemningar i landet.
En stor del af dessa fornlemningar hafva äfven till sitt inre blifvit
undersökta. Bland sådana undersökningar böra isynnerhet nämnas de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
