Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åsigt fann man deri, att de flesta runstenar tydligen äro ristade på en
tid, då den kristna läran redan var känd här. Men nu har man i
senare tid funnit runinskrifter dels på brakteater och andra smycken, – t. ex. på ett präktigt i National-museum förvaradt spänne af förgyldt
silfver från Gotland – hvilka bevisligen äro flere århundraden äldre
än Ansgarii första hitkomst, dels på flere fornsaker hörande till de stora
danska mossfynden, som spridt ett så oväntadt ljus öfver jernålderns
första århundraden. Under det att man sålunda fann afgörande bevis för att
våra förfäder varit förtrogne med runornas bruk redan kort efter Kr. f.,
har det emellertid äfven blifvit ådagalagdt, att de runor, som begagnades
under den äldre jernåldern, voro betydligt olika dem vi känna från det
stora flertalet af runstenarne, och att några märkliga runinskrifter, som
länge ansetts oläsliga, just innehålla sådana äldre runor. Professor
George Stephens har nyligen utgifvit ett stort praktverk,[1] i hvilket
man finner förträffliga afbildningar af alla de inskrifter med det äldre
slaget af runor som äro kända från hela Europa. Och den berömde
norske språkforskaren professor Sophus Bugge har lyckats att på ett
tillfredsställande sätt tolka flere af dessa inskrifter.
En af de vigtigaste arkeologiska frågor, som den närmaste
framtiden har att besvara, är just den om förhållandet mellan de äldre och
de yngre runorna, hvarom olika åsigter nu blifvit framstälda. Frågan är
af stor vigt, icke blott i och för sig, utan isynnerhet derför, att hon på
det närmaste sammanhänger med frågan om förhållandet mellan den äldre
och den yngre jernåldern och mellan götar och svear. Ett vigtigt
bidrag till den senare frågans lösning gaf doktor Hildebrand genom sitt
år 1866 utgifna arbete "Svenska folket under hednatiden", hvars andra
upplaga förlidet år utkom. Han söker häruti visa, att götarne voro
det herskande folket under den äldre jernåldern, och att svearne – inkomne genom en senare invandring, troligen utmed Finska viken – under
den yngre jernåldern gjorde sig till herrar öfver större delen af landet.
Vitterhets-akademien har under den period vi nu betrakta alltmer
egnat sin verksamhet åt vården af Statens Historiska Museum och de fasta
fornlemningarna, samt befrämjandet af den arkeologiska vetenskapen.
Bland de i Akademiens "Handlingar" på senare tiden intagna
uppsatserna rörande vår hednatids förhållanden torde vi särskildt böra
nämna professorerne Tornbergs och Säves inträdestal. Den förre
redogjorde för "de i svensk jord funna österländska mynt",[2] och den
senare uppvisade,[3] att de på två i Södermanland befintliga runristningar
förekommande bilderna framställa scener ur den i Edda-sångerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
