Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B. Den yngre stenåldern.
("Den slipade flintans ålder.")
Om lemningarna från stenålderns äldre tider ännu äro få i Sverige,
äro de från den yngre stenåldern deremot så mycket talrikare. Med
undantag af Danmark och möjligen den del af det nordligaste Tyskland,
— Meklenburg, Holstein och Hannover —: hvars fornsaker från
sten-och bronsåldern äro nästan alldeles lika med Skandinaviens, finnes det
troligen icke ens något land, som har att uppvisa så rika och präktiga
minnen från den yngre stenåldern, som vårt fädernesland.
För att gifva ett begrepp om vår rikedom i detta afseende får jag
hänvisa till Bil. B. Vi måste dock härvid taga i betraktande, att det
finnes några samlingar, om hvilka jag ännu icke lyckats erhålla
uppgift; att en mängd fornsaker, i synnerhet af flinta, blifvit under förra
århundraden förstörda (använda till bössflintor, eldstålsflintor o. dyl.);
att ett betydligt antal blifvit förda ur landet; samt att en oberäknelig
mängd ännu finnes qvar i jorden, i mossar och sjöar.
Innan jag söker skildra, hvad man vet om lifvet i Sverige under
stenåldern, torde det vara skäl att först visa, huru man af flintan, den
tidens yppersta material, kunde utan tillhjelp af metall förfärdiga
dessa olika redskap, som ofta genom sitt fina arbete ådraga sig vår
beundran.1l
Länge antog man, att alla fornsaker af sten voro bearbetade
med metallverktyg. Numera har man uppvisat ohållbarheten af en
sådan åsigt, och man kunde också med skäl fråga, hvarför
forntidens folk, om de kände metaller, använde dem endast till flintans
bearbetande. Det hade väl då varit vida ändamålsenligare att göra
sjelfva vapnen och verktygen af metall.
Professor Nilsson ådagalade också redan för mer än trettio år sedan,
att stenålderns flintverktyg måste vara förfärdigade med tillhjelp endast
af andra stenar, och i sitt stora arbete om stenåldern afbildade och
beskref han flere "knackstenar", på hvilka han uppvisade tydliga märken
efter deras användande till detta ändamål.2 Hans uppmärksamhet hade
riktats på dem, emedan han såsom yngling under sina jagtvandringar
mången gång sjelf med en sten, tagen på fältet, tillformat sina bössflintor.
Han skildrar på följande sätt huru han dervid gick till väga: "Då
jag behöfde en bössflinta, fann jag lätt en flintsten af ett par knyt-
1 Jfr Stevens, "Flint chips" (London, 1870), sid. 77 och 578; Evans, "Ancient stone
implements", sid. 13 följ.: och Hildebrand. "Huru arbetades stenredskapen?" i
"Månadsbladet" 1872, sid. 20 följ.
2 "Skandinaviska Nordens ur-invånare" l:a uppl., l:a kap. sid. 30 följ. och pl. VIII,
fig. 95 100. De af ’honom å pl. VII fig. 90—94 såsom "knackstenar" afbildade
nu s. k. "ovala brynstenarne" höra, såsom senare fynd visat, till den äldre
jernåldern ("Ant. Tidskr. f. Sv." 2, sid. 249 följ.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
